Viddernas Man - Falconer

Fjärran kyrka ljuder dovt

Ut över vilda slätter

Där en ensam vandrare går

Varken välbärgad eller dräng

Friheten är hans broder

Skogens famn hans tryggaste säng

Under tung och gråmulen sky

Vandrar tiggaren så rastlöst fram

Vandra på, du viddernas man

Mot nya äventyr

Vädrets matkers härjad hy

Vittnar om livets prövning

Och ett hjärta av renaste guld

För hans gåvor som skogen gav

Får han mat och nya hosor

Innan vägen så kallar igen

La iglesia lejana suena aburrida

Sobre llanuras salvajes

Donde va un caminante solitario

Ni adinerado ni peón

La libertad es su hermano.

El seno del bosque su lecho más seguro

Bajo un cielo pesado y nublado

El mendigo camina tan inquieto hacia adelante

Camina, hombre de las extensiones

Hacia nuevas aventuras

La piel devastada del clima

Sé testigo de la prueba de la vida.

Y un corazón del oro más puro

Por sus dones que el bosque le dio

Él consigue comida y pantalones nuevos.

Antes de que el camino vuelva a llamar