Grimborg - Falconer

Kämparna satt på höga fjäll

Hälsade varann så godan en kväll

Nog har det blivit dags att ta sig en viv?

Kämpen han slogs med den äran

Väl vet jag så väner en viv

Men friar du dit, det kostar ditt liv

Stallbroder käre vill du följa mig dit?

Kämpen han slogs med den äran

När dom kom fram till hennes gård

Funno dom en gärdsgård av järn och stål

På varje stör ett blodigt manshuvud satt

Kämpen han slogs med den äran

Grimborg han drog låsen ifrån

Gjorde sina fingrar mjuka och små

Kom, väna jungfru, och drar av mina skor

Kämpen han slogs med den äran

Så tog han jungfrun och försvann därifrån

Hem till modern bar stegen

Tänk visste han hon kungens dotter var?

Förrn var det dager och förrn var det ljus

Så var hovmännen framför hans hus

Grimborg han rider till konungens gård

Var är dom hovmän jag sände igår?

Tjänarna dina ligger slagna som får

Kämpen han slogs med den äran

Grimborg han svänger gångaren grå

Kungens alla hovmän under sig slå

Sedan han stryker sitt blodiga svärd

Kämpen han slogs med den äran

Vi ber dig Grimborg käre, stilla ditt svärd

Dottern vår är din önskan

Och henne skall du få, det är du värd

Grimborg drog hädan med dottern så blid

Och de levde sen stilla i frid

Los guerreros se sentaron en las altas montañas

Nos saludamos muy bien una noche.

Seguramente es hora de conseguir un viv?

El luchador que peleó con ese honor.

Bueno, lo sé, un amigo es un amigo.

Pero si te lo propones ahí te cuesta la vida

Hermano estable querido, ¿quieres seguirme allí?

El luchador que peleó con ese honor.

Cuando llegaron a su finca

Encontraron una cerca de hierro y acero

En cada disturbio se sentó una cabeza masculina ensangrentada

El luchador que peleó con ese honor.

Grimborg quitó las cerraduras

Hizo sus dedos suaves y pequeños.

Ven, doncella amiga, y quítame los zapatos

El luchador que peleó con ese honor.

Así que tomó a la virgen y desapareció de allí.

Hogar de los modernos escalones desnudos

¿Crees que sabía que ella era la hija del rey?

Antes de que fueran días y antes de que fuera de día

Así estaban los cortesanos ante su casa

Grimborg cabalga a la granja del rey

¿Dónde están los cortesanos que envié ayer?

Tus siervos son azotados como ovejas

El luchador que peleó con ese honor.

Grimborg vuelve gris al peatón

Todos los cortesanos del rey debajo de él golpearon

Luego acaricia su espada ensangrentada

El luchador que peleó con ese honor.

Te pedimos Grimborg querido, conserva tu espada

Nuestra hija es tu deseo

Y la vas a conseguir, tu lo vales

Grimborg ahora dibujó con su hija tan suavemente

Y luego vivieron tranquilamente en paz.