Ändlösa Ådror - Dödsrit

I din vansinnesfärd drömmer du dig bort?

Bortom horisonten gömmer du din sorg

Vanställda förevändningar glömmer du bort

Begravd i ett gemensamt arv stulet från oss

I ett hopp om förändring dör vi av törst

Vridna värderingar begraver min röst

Ändlösa ådror slingrar sig fram

Dränker alla band vi knutit från varandra

I en felfri värld kan vi börja om

Men dess utopi gör mig aldrig kär

Så vi vänder andra kinden till, glömmer våra besvär

Och deras totalitär får vi aldrig känna till

En tu locura, ¿sueñas lejos?

Más allá del horizonte, escondes tu dolor

Te olvidas de pretextos equivocados

Enterrado en una herencia común que nos robaron

En la esperanza del cambio, morimos de sed

Valores retorcidos entierran mi voz

serpentean las venas sin fin

Ahoga todos los lazos que hemos atado

En un mundo perfecto, podemos empezar de nuevo

Pero su utopía nunca me enamora

Así que ponemos la otra mejilla, olvidando nuestros problemas

Y nunca conoceremos su totalitarismo.