Spjutsången - Allegiance

Väldig är varpad, vävstolens molnsky, bådande manfall

Blod det regnar, uppsatt står den, Stålgrå av spjuten

Till väv-varp togos tarmar av stridsmän

Mäktig den spännes av människohuven

Blodigt stänkta stötspjut skaften

Skytteln järnspets, skedarna pilar

Med svärden slå vi segerväven

Skräckfullt nu är det att skåda omkring sig

Då blodiga mörka moln stå på himmelen

Blod från de fallna färgar luften

Som stridens diser dristligt de sjunga

Till väv-varp togos tarmar av stridsmän

Mäktig den spännes av människohuven

Blodigt stänkta stötspjut skaften

Skytteln järnspets, skedrna pilar

På osadlad hästrygg vi hastande rida

Med blottade klingor, bort härifrån

Muy deformada está, la nube de nubes del telar, tanto la caída del hombre

Sangre llueve, se levanta, gris acero de la lanza

Para tejer-urdimbre se tomaron intestinos de guerreros

Poderoso es apretado por la capucha humana

Ejes de lanza salpicados de sangre

La punta de hierro del recipiente, las flechas de las cucharas

Con las espadas golpeamos la telaraña de la victoria

Ahora da miedo mirar alrededor

Entonces sangrientas nubes oscuras se paran en el cielo

La sangre de los caídos colorea el aire

Como la niebla de la batalla cantan audazmente

Para tejer-urdimbre se tomaron intestinos de guerreros

Poderoso es apretado por la capucha humana

Ejes de lanza salpicados de sangre

La punta de hierro del recipiente, las flechas de las cucharas

A caballo sin silla cabalgamos apresuradamente

Con espadas desnudas, lejos de aquí