Beatrice - Wizex

En kväll när hösten blåste frost i mina tysta rum

Inför dikt och fantasi stod tanken styv och stum

Då kom det som en dimma, som en skepnad vid min bädd

En ande rörde vid min panna, jag blev inte rädd

En slöja svepte mot min kind, och allt som varit kallt

Töade i värmen av en bild som tog gestalt

Hon bar en klänning vid och vit, den natten när hon kom

Stolt och stark med ljus i blicken svängde hon sej om

Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen

Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än

Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång

Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång

Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång

Nu sitter jag och väntar fast jag vet jag är en narr

Med mitt tomma glas och med min tonlösa gitarr

Jag väntar på en vandrerska som brukar hälsa på

Kommer, kommer ej, jag tror hon kommer nog ändå

Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen

Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än

Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång

Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång

Skynda innan lågan fladdrar till

Förbrinner och försvinner

Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen

Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än

Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång

Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång

Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång

Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång

Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång

Una noche cuando el otoño sopló escarcha en mis tranquilas habitaciones

Frente a la poesía y la fantasía, el pensamiento se mantuvo rígido y mudo.

Luego vino como una niebla, como una criatura junto a mi cama

Un espíritu me tocó la frente, no tuve miedo

Un velo barrió mi mejilla, y todo lo que había sido frío

Descongelado en el calor de una imagen tomando forma

Llevaba un vestido ancho y blanco, aquella noche en que vino

Orgullosa y fuerte con luz en los ojos, se dio la vuelta

Beatrice, Beatrice, tócame otra vez

Toma mi mano y muéstrame que todavía puedo cantar

Beatrice, Beatrice, ayúdame una vez más

Tú que no te cansas aunque el camino se sienta tan largo

Quizás en esta noche viva nuestra mejor canción

Ahora me siento y espero aunque sé que soy un tonto

Con mi vaso vacio y con mi guitarra sin tono

Estoy esperando a un excursionista que suele visitar

Viene, no viene, creo que probablemente vendrá de todos modos

Beatrice, Beatrice, tócame otra vez

Toma mi mano y muéstrame que todavía puedo cantar

Beatrice, Beatrice, ayúdame una vez más

Quizás en esta noche viva nuestra mejor canción

Date prisa antes de que la llama parpadee

Quema y desaparece

Beatrice, Beatrice, tócame otra vez

Toma mi mano y muéstrame que todavía puedo cantar

Beatrice, Beatrice, ayúdame una vez más

Tú que no te cansas aunque el camino se sienta tan largo

Quizás en esta noche viva nuestra mejor canción

Tú que no te cansas aunque el camino se sienta tan largo

Quizás en esta noche viva nuestra mejor canción