Den första gång jag såg dig - Vikingarna

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag

på förmiddan, då solen lyste klar,

och ängens alla blommor av många hundra slag,

de stodo bugande i par vid par.

Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden,

där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti sanden.

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag,

den första gång jag tog dig uti handen.

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn,

så bländande som svanen i sin skrud.

Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn

liksom ett jubel utav fåglars ljud.

Då ljöd en sång från himmelen, så skön som inga flera;

det var den lilla lärkan grå, så svår att observera.

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn

så bländande och grann som aldrig mera.

Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag,

då drivan ligger glittrande och kall,

nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag

och vågens brus i alla fulla fall.

Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga

med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga,

att sommarsolen skiner på dina anletsdrag,

som rodna och som stråla och betaga.

La primera vez que te vi era un día de verano

por la mañana, cuando el sol brillaba intensamente,

y todas las flores del prado de muchos cientos,

se pusieron de pie inclinándose de dos en dos.

Y el viento sopló tan lentamente, y por la orilla,

allí una ola se deslizó amorosamente al caracol en la arena.

La primera vez que te vi era un día de verano,

la primera vez que te tomé de la mano.

La primera vez que te vi, entonces el cielo de verano brilló,

tan deslumbrante como el cisne en su atuendo.

Luego vino del bosque, de los bordes verdes del bosque

así como un júbilo por el sonido de los pájaros.

Entonces sonó una canción del cielo, tan hermosa como ninguna otra;

era la pequeña alondra gris, tan difícil de observar.

La primera vez que te vi, el cielo de verano brillaba

tan deslumbrante y cercano como siempre.

Y por eso cuando te veo, incluso en el día de invierno,

cuando la deriva es brillante y fría,

probablemente escucho los vientos de verano y los latidos frescos de la alondra

y el ruido de la ola en todos los casos llenos.

Creo que las plantas verdes salen de una cama suave

con acianos y con hojas de trébol, como un amoroso favor,

que el sol de verano brille en tus facciones,

tan sonrojada como radiante y cautivadora.