Ballad om vintern - Veronica Maggio

Jag minns allt som vackert och färggrant

Jag minns hur vi brukade le

Men löven föll ner, elementen slogs på

Himlen blev färglös, oföränderligt grå

Jag har aldrig haft någon kul vinter

Sen jag var tolv, tretton år

Men man kan ju förstå, hur det blir så

När vår himmel är färglös, oföränderligt grå

Visst finns det stunder som skiner

Ibland kan det kännas okej

Men det blir i bästa fall, som på super 8-band

Där himlen är färglös, oföränderligt grå

Oföränderligt grå

Recuerdo todo tan hermoso y colorido.

Recuerdo cómo solíamos sonreír

Pero las hojas cayeron, los elementos se encendieron

El cielo se volvió incoloro, gris inmutable

Nunca he tenido un invierno divertido

Desde que tenía doce, trece años

Pero puedes entender cómo será así.

Cuando nuestro cielo es incoloro, gris inmutable

Claro que hay momentos que brillan

A veces se puede sentir bien

Pero será en el mejor de los casos, como en las bandas de super 8

Donde el cielo es incoloro, gris inmutable

Gris inmutable