Lejonbruden - Triakel

I skimrande bruddräkt så vit som en snö

Står djurtämjarens dotter, en blomstrande mö

Hon tvingats att giva en främling sin hand

I morgon går färden till främmande land

Ren gästerna samlats men tid är det än

För Selma att träffa sin trofaste vän

Och sorgsen hon gångar till lejonets bur

Att taga farväl av sitt älskade djur

Hon lägger sig ner där hon förr varit van

Och lindar sin arm kring dess böljande man

Och skogarnas konung sin vildhet har glömt

När Selma hon smeker och viskar så ömt

Vi måste nu skiljas min bruddräkt du ser

Hav tack kära vän nu vi råkas ej mer

Jag tvingats att giva en främling min hand

I morgon går färden till främmande land

Du blickar så ömt du mig säkert förstår

Förlåt kära vän se jag torkar en tår

Men hör hur min brudgum han ropar igen

Farväl nu för alltid min älskade vän

En kyss nu till avsked hon lejonet ger

Men mannnen vid gallret nu lejonet ser

Med ens är dess saktmod och mildhet förbi

Det reser sig häftigt i fullt raseri

Den väldiga svansen nu svängningen tar

Och Selma står dödsblek men fattning hon har

Att bedja och hota är fåfängt beslut

För dörren står djuret hon slipper ej ut

Kom hit med en bössa nu främlingen skrek

Ett skott ska väl ända den blodiga lek

Och dödstystnad härskar geväret han får

Han laddar nu, djuret hans mening förstår

Och lejonet rasar i fängslande bur

Vill Selma försvara men vet icke hur

Ett rytande skallar barmhärtige gud

I stycken slet lejonet främlingens brud

Och sedan det druckit den älskades blod

Det lägger sig stilla med nedslaget mod

Vid bleknande liket det väntar få tröst

En kula som mördande sårar dess bröst

Con un vestido de novia reluciente tan blanco como la nieve

Se encuentra la hija del domador de animales, una doncella próspera

Se vio obligada a darle la mano a un extraño.

Mañana el viaje va a una tierra extranjera

Los invitados limpios se reunieron pero el tiempo aún está ahí

Para que Selma conozca a su fiel amigo

Y triste camina hacia la jaula del león

Para despedirse de su amado animal

Ella se acuesta donde solía estar

Y envuelve su brazo alrededor de su hombre ondulante

Y el rey de los bosques ha olvidado su salvajismo

Cuando Selma ella acaricia y susurra tan tiernamente

Ahora debemos separar mi traje de novia que ves

Gracias querido amigo ahora no nos vuelve a pasar

Me vi obligado a darle la mano a un extraño

Mañana el viaje va a una tierra extranjera

Te ves tan tierna que seguro me entiendes

Lo siento, querido amigo, veo que me limpio una lágrima

Pero escucha a mi novio gritar de nuevo

Adiós ahora para siempre mi querido amigo

Un beso ahora de despedida le da el león

Pero el hombre en la rejilla ahora el león ve

De repente se acabó su mansedumbre y dulzura

Se eleva ferozmente en plena rabia

La enorme cola ahora toma el columpio

Y Selma está pálida hasta la muerte, pero tiene la compostura

Orar y amenazar es una decisión vana

En la puerta está el animal del que no escapa.

Ven aquí con un rifle ahora el extraño gritó

Un tiro bien debería terminar el juego sangriento.

Y el silencio de muerte gobierna el rifle que recibe

Él está cargando ahora, el animal entiende su significado.

Y el león ruge en cautivadoras jaulas

Selma quiere defender pero no sabe como

Un dios misericordioso del cráneo rugiente

En pedazos, el león desgarró a la novia del extraño

Y luego bebió la sangre del amado

Se calma con el coraje valiente

Cuando el cadáver se desvanece, poco consuelo espera

Una bala que mata hiere su pecho