Dansa (feat. Jan Lundgren och Duo Panacotta) - Timbuktu

Det här är ingen hjälte-saga, det är inte legendariskt

Inte kriminellt men inte heller något lagligt

Ingen komedi men inte helt och hållet tragiskt

Ingen promenad i parken eller ett safari

Jag bara strävar efter detta och vill inte ens ta i

Den sjukaste resan jag tvingats delta i

Bland änglar och demoner men det är fan ta mig inte Hollywood

I verkligheten flaxar tiden snabbare än en kolibri

Den massproducerade jakten på «life quality»

Och vilddjur i koppel som järnhandsken håller i

Flocken är kollektiv inga soloseglare

Kan överleva regelverken stegen räknas mer än de

Jag tar ormen vid svansen och gör det till en dans men

Ingen bär en krona utan törnarna i kransen om

Skiten är glassen och lyckan är strössel

Och gnistan är handen och tricksen i rösten och

Sitta med tanken att pickan vid höften men

Blicken är blanken och trycket i bröstet blir

Viskad till sand som lyktor i mörkret

Mycket vatten har runnit men inte stillat min törst

Den har nog hört den förut, men inte lyssnat förrän nu

För mina tankebanor är som autostrader utan slut

Och det går in genom samma öra som det kommer ut

För mina satelliter kretsar kring krångliga beslut

Kan inte sluta leta, leva utan att veta det

Det finns ingen pause-knapp på livets videospelare

Så jag dansar vidare som nån skjuter vid mina fötter ja

En vals på mig och jag steppar som fan fan

Det där med kärlek verkar mest vara hokus pokus

O det som en gång slog ut är nu en bruten krokus

Som en brusten dröm, försvinner med djup olust

Och lämnar mig ständigt sökande med sjukt fokus

Den sista hälsning som vita liljor, för fria viljor

Jag vill ju vidga vyer som nya brillor

Så ta dina skrillor och pinna som att det brinner

Och knacka dig på bröstplåten, hoppas att du vinner

För ju fler sockerbitar gör drycken inte bitter

Eller slänger man hjärtat på ryggen som ett smycke

Eller vänd kinden o piska vinden

När ensamheten sveper över dig som ryska vinter

För den som vill ha rosor, tål taggiga stjälkar

Att det på liv o död kan knappast vi hjälpa

Men kanske finns det någon som bedövar det pikanta

Så runt och runt rör vi oss och dansar, dansar…

Esta no es una historia heroica, no es legendaria.

No criminal pero tampoco legal

Sin comedia, pero no del todo trágico.

No caminar en el parque o un safari.

Solo estoy luchando por esto y ni siquiera quiero asimilar

El viaje más enfermo en el que he tenido que participar.

Entre ángeles y demonios, pero no me lleve a Hollywood

En realidad, el tiempo pasa más rápido que un colibrí.

La búsqueda masiva de la «calidad de vida»

Y animales salvajes con una correa que sostiene el guante de hierro

El rebaño no es colectivamente marineros solitarios

Puede sobrevivir a las regulaciones, los pasos cuentan más que esos

Tomo la serpiente por la cola y hago un baile pero

Nadie usa una corona sin las espinas en la corona.

La mierda es helado y la felicidad es rociar

Y la chispa es la mano y los trucos en la voz y

Sin embargo, siéntate con la idea de tocarte la cadera

La mirada es brillante y la presión en el pecho se vuelve

Susurrado a la arena como linternas en la oscuridad

Ha corrido mucha agua pero no sació mi sed

Probablemente lo haya escuchado antes, pero no lo haya escuchado hasta ahora.

Porque mis pensamientos son como autostrader sin fin

Y entra por el mismo oído que sale

Porque mis satélites giran en torno a decisiones complicadas

No puedo dejar de mirar, vivir sin saberlo

No hay botón de pausa en el reproductor de video de la vida.

Así que sigo bailando mientras alguien dispara a mis pies, sí

Un vals sobre mí y paso como el infierno

Esa cosa con el amor en su mayoría parece ser hocus pocus

Y lo que una vez estalló ahora es un azafrán roto

Como un sueño hecho añicos, desaparece con profunda inquietud

Y me deja buscando constantemente con un enfoque enfermizo

El último saludo como lirios blancos, por libre albedrío

Quiero ampliar vistas como nuevas gafas

Así que toma tus volantes y pégalos como si estuviera ardiendo

Y toca la coraza, esperando que ganes

Porque cuantos más pedazos de azúcar, la bebida no amarga

O te tiras el corazón a la espalda como una joya

O voltea tu mejilla y azota el viento

Cuando la soledad te invade como el invierno ruso

Para aquellos que quieren rosas, pueden soportar tallos espinosos.

Que en la vida y la muerte difícilmente podemos ayudar

Pero tal vez hay alguien que aturde el picante

Así que vueltas y vueltas nos movemos y bailamos, bailamos...