Relik - Thyrfing

Mynningsflamman värmde föga

Ett vådaskott utan ammunition

Likväl kommer solen föda

En son utan pardon

Vinterns avkomma är sig lik

Förändring, förhoppning, färger

Likvakan blev en naturlig dynamic

Sidensvansen härmar rovfågelns skrik

Vill och försöker

Men hatar så det gör ont

Ohelig kvarleva skriker högst

Plåga, pina, vånda och ve

Vinterskuggan är sig lik

Svarta förbannelser av förstörelse

Ingen morgondag, omotiverade skrik

Illvilja, glädje, sorg och misantropi

Ingen sund tanke, jag går över lik

Valknuten i norr bär mig söderut

Ångestens högborg, krokar i taket

Mitt förbannade blod gungade där

Vi når aldrig land igen

Plåga, pina, vånda och ve — Relik

La llama de la boca no se calentó mucho.

Un tiro peligroso sin munición

Sin embargo, el sol dará a luz

Un hijo sin perdón

Los hijos del invierno son los mismos.

Cambio, esperanza, colores

Equinox se convirtió en una dinámica natural

La cola de seda imita los gritos del ave rapaz

Quiere y prueba

Pero odio por lo que duele

El remanente profano grita más fuerte

Tormento, dolor, angustia y aflicción

La sombra de invierno es la misma.

Maldiciones negras de destrucción

No mañana, gritos injustificados

Disgusto, alegría, tristeza y misantropía.

Sin pensamiento sonoro, paso sobre cadáveres

La nuez en el norte me lleva al sur

La fortaleza de la ansiedad, ganchos en el techo

Mi maldita sangre se meció allí

Nunca volveremos a aterrizar

Dolor, tormento, tormento y aflicción - Reliquia