De Ödeslösa - Thyrfing

I morgontimma var skapelsen ny

En arla vandring längs strändernas stråk

Lufthav som strålar av gryningens ljus

Vind som kyler den grånande hud

Ett förskönande kalls himlavalv

Över den vidsträckta vyn

Med fynd av drivved som svept in mot land

Den djärvaste av tanke föds Solskivan ståtar högt

Bakom skuggornas danande gang

Det urtida träd som andas

Som viskar ut sin gudaande

Bark som murknat och fallit isär

En gestalt som närts utan ljus

Ögon som öppnas än utan liv

Än utan syfte och mål

Ask och Embla

De ödeslösa

Med havet som slutpunkt, dess ändlösa grav

Hand i hand samman mot en ny värld

Räds ej den gäld som betalats i guld

Men dömd till det pris som betalas i järn

Forna vintrars skare

Har nu glömt inför årets skörd

Rämnande murar, smältande tjäle

Ett ok som släpats i gyttjan

Det finns ingen rättvisa

Ty det finns bara oss

Gårdagens slit betyder föga

Inför morgonens dom

Visa mig det band som brustit

Visa oss dess spruckna fäste

Flitens tid har tystnat

Där pålar på nytt slås i jord

När Gautr gjöt liv, de befriade kroppar

När Gautr gjöt liv, de befriade själar

Varmt blod i ström genom ådror

Värmen från dess källa, att skönjas bland lövverk Stränder av svavel,

en spegel så grå

Dränkt utan färger och liv… av de ödeslösa

Esta mañana la creación era nueva

Una caminata arla por las playas

Vías aéreas que irradian la luz del amanecer

Viento que refresca la piel canosa

Un embellecimiento se llama el firmamento

Sobre la vista expansiva

Con hallazgos de madera flotante arrastrados tierra adentro

Nace el pensamiento más audaz El disco solar presume de alta

Detrás de la creación de las sombras

El árbol milenario que respira

Quien susurra su espíritu divino

Corteza que se ha podrido y desmoronado

Una figura que se nutre sin luz

Ojos que se abren aun sin vida

Que sin propósito y meta

Ash y Embla

el sin destino

Con el mar como punto final, su tumba interminable

De la mano juntos hacia un nuevo mundo

No temas la deuda pagada en oro

Pero condenado al precio pagado en hierro

Multitudes de inviernos antiguos

Han olvidado ahora antes de la cosecha de este año

Paredes agrietadas, escarcha derritiéndose

Un yugo arrastrado en el barro

no hay justicia

Porque solo estamos nosotros

El trabajo de ayer significa poco

Antes del veredicto de la mañana

Muéstrame la banda que se rompió

Muéstranos su montura agrietada

El tiempo de la diligencia se ha callado

Hay montones son golpeados en el suelo de nuevo

Cuando Gautr echó vida, liberaron cuerpos.

Cuando Gautr dio vida, liberaron almas

Sangre caliente fluyendo a través de las venas

El calor de su fuente, para distinguirse entre el follaje Playas de azufre,

un espejo tan gris

Ahogado sin colores y sin vida... por los indigentes