En vänlig grönskas rika dräkt (Sommarpsalm) - The Real Group

En vänlig grönskas rika dräkt

har smyckat dal och ängar.

Nu smeker vindens ljumma fläkt

de fagra örtesängar.

Och solens ljus

och lundens sus

och vågens sorl bland viden

förkunna sommartiden.

Sin lycka och sin sommarro

de yra fåglar prisa.

Ur skogens snår, ur stilla bo

framklingar deras visa.

En hymn går opp

av fröjd och hopp

från deras glada kväden,

från blommorna och träden.

Men du, o Gud som gör vår Jord

så skön i sommarns stunder:

Giv att jag aktar främst ditt ord

och dina nådesunder.

Allt kött är hö

och blomstren dö

och tiden allt fördriver,

blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö, allt flyktar här

och snart förvissna gräsen.

Hos dig allena, Herre, är

ett oförgängligt väsen.

Min ande giv

det nya liv,

som aldrig skall förblomma,

fast äng och fält stå tomma.

Då må förblekna sommarns glans

och vissna allt fåfängligt;

min vän är min och jag är hans,

vårt band är oförgängligt.

I paradis

han huld och vis,

mig sist skall omplantera,

där inget vissnar mera.

El rico traje de un verde amistoso

ha adornado valles y prados.

Ahora el tibio abanico del viento acaricia

los hermosos macizos de hierbas.

Y la luz del sol

y el sonido de la arboleda

y el murmullo de las olas entre los sauces

proclamar el horario de verano.

Su felicidad y su paz de verano.

los pájaros mareados alaban.

De la espesura del bosque, del nido tranquilo

evoca su espectáculo.

sube un himno

de alegría y esperanza

de sus alegres cantos,

de las flores y los árboles.

Pero tú, oh Dios que haces nuestra Tierra

tan agradable durante el verano:

Haz que yo respete tu palabra primero

y tus milagros de gracia.

Toda la carne es heno

y las flores mueren

y el tiempo pasa,

sólo queda la palabra del Señor.

Toda carne es heno, todo huye aquí

y pronto la hierba se secó.

Sólo contigo, Señor, es

un ser imperecedero.

dar mi espíritu

la nueva vida,

que nunca florecerá,

praderas sólidas y campos vacíos.

Entonces que el resplandor del verano se desvanezca

y marchite toda vanidad;

mi amigo es mio y yo soy suyo,

nuestra banda es imperecedera.

En el paraíso

es amable y sabio,

yo último en trasplantar,

donde ya nada se marchita.