Du går aldrig ensam - Staffan Hellstrand, The Nomads

Du är märklig, en sten som kan flyga

Och du bländar när du skimrar I ljusgrått och lila

Du kom till mig på hösten

Och plötsligt fick Novembers svärta en helt annan färg

Så jag säger

Du går aldrig ensam

Du finns I mina händer

Du går aldrig ensam

Fast jag glömmer dig och vänder

För mitt hjärta finns I ditt

Fastän ditt är mera fritt

Du går aldrig ensam du faller aldrig själv

Du leker och du drömmer fast det regnar in

Men det gör ingenting

Me-hit kommer att rädda dig

Hon skulle offra hela världen

För att få se dig lysa som den sol du föddes till

Så min ängel

Du går aldrig ensam…

När du bryter alla bojor var säker på

Att ingenting du hatar följer med dig dit du ska gå

Bitterhet är ett vakuum där ingenting kan växa

Stort och högt och ljust och fritt

Kom ihåg

Du går aldrig ensam…

Eres raro, una roca que puede volar

Y deslumbras cuando brillas en gris claro y morado

Viniste a mí en el otoño

Y de repente la negrura de noviembre tomó un color completamente diferente

Entonces digo

nunca vas solo

estas en mis manos

nunca vas solo

Aunque te olvide y me dé la vuelta

Porque mi corazón es tuyo

aunque lo tuyo es mas libre

Nunca vas solo, nunca te caes solo

Juegas y sueñas aunque llueva

pero no hace nada

Me-hit te salvará

Ella sacrificaría el mundo entero

Para verte brillar como el sol en el que naciste

Entonces mi ángel

Nunca vas solo...

Al romper cualquier grillete asegúrese

Que nada que odies te acompañe a donde vayas

La amargura es un vacío donde nada puede crecer

Grande y alto y brillante y libre

Recordar

Nunca vas solo...