Apokalypsens Ängel - Sorhin

«Tidens horoskop förutsäger inte liv, utan död.

Bakom oss finns döden

Inom oss marscherar döden, framför oss kommer döden»

Livet är en enda lång vandring, mot vyer dit drömmar leder

Du Ängel som föll i mitt hjärta, om ändå dina vingar oss båda kunde bära

En dröm innanför en dröm, O herre Hinhåle bryt dessa seder

Själ och hjärta i kött förankrad, sorg och plåga djupt inom mig tära

Att älska är att försvagas, och att försvagas är som att domen tillmötesgå

Jag skickar er som får, som hjälplösa får in bland vargar

Livet är meningslöst, dag som natt, vår som sommar, höst och vinter likaså

Jag har inte kommit med fred, utan med stål, skimrande stål som sargar

Livet är en spegelbild af undergången själv, utan äkta känslor, utan riktig form

Du ängel som föll i mitt hjärta, min ängel med vingar sköra

Jag bär dödens huvud såväl inom som utom, som en symbol emot mänsklig norm

Önskar inget hellre än att du ut ur smärtans tempel oss kunde föra

Att vinna ett liv är som att mista sin stolthet, sitt sanna jag

Du följer moralens grunder som du så falskt är lärd

Men ack, den natt som komma skall, tar din sista dag

Jag har inte kommit med fred, utan med slutet, ett slut utan värld

«El horóscopo de la época no predice vida, sino muerte.

Detrás de nosotros está la muerte

Dentro de nosotros marcha la muerte, ante nosotros viene la muerte»

La vida es una larga caminata, hacia paisajes donde conducen los sueños

Tú ángel que caíste en mi corazón, si aún tus alas pudieran llevarnos a los dos

Un sueño dentro de un sueño, oh señor Hinhåle rompe estas costumbres

Alma y corazón en carne anclados, la pena y el tormento en lo profundo de mí se comen

Amar es debilitarse, y debilitarse es enfrentar el juicio

Os envío como ovejas, como ovejas indefensas en medio de lobos

La vida no tiene sentido, el día como la noche, la primavera como el verano, el otoño y el invierno por igual.

No he venido con paz, sino con acero, acero brillante como fragmentos

La vida es una imagen especular de la fatalidad misma, sin verdaderos sentimientos, sin verdadera forma

Tú ángel que caíste en mi corazón, mi ángel de frágiles alas

Llevo la cabeza de la muerte por dentro y por fuera, como un símbolo contra la norma humana.

Deseando nada más que fuera del templo del dolor nos pudieras llevar

Ganar una vida es como perder el orgullo, el verdadero yo

Sigues los principios básicos de la moralidad que te enseñan tan falsamente.

Pero, por desgracia, la noche por venir, toma tu último día

No he venido con la paz, sino con el fin, un fin sin mundo