Koppången - Sonja Alden, Åsa Jinder

Här är stillhet och tystnad

Nu när marken färgats vit

Från den trygga, gamla kyrkan

Klingar sången ända hit

Jag har stannat vid vägen

För att vila mig ett tag

Och blev fångad i det gränsland

Som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen

Bakom fönstrets välvda ram

Har förenat de själar

Som finns med oss här i tiden

Och jag vet att dem som har lämnat oss

Har förstått att vi är

Liksom fladdrande lågor

Så länge vi är här

Och där bland gnistrande stjärnor

Som förbleknar en och en

Kommer livet väldigt nära

Som en skymt av sanningen

Vi är fångar i tiden

Som ett avtryck av en hand

På ett frostigt, gammalt fönster

Som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig

Och sen vet jag inget mer

Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan

Jag är här och mitt på en frusen väg

Finns det värme ändå

Fastän snön börjar falla

Och himmelen blir grå

Här i stillhet och tystnad

Nu när psalmen tonat ut

Men jag bär de gamla orden

I mitt hjärta som förut

Och jag sjunger för himlen

Kanske någon mer hör på

Hosianna i höjden

Och sen så börjar jag att gå

Och jag går till dem andra

Jag vill känna julens frid

Jag vill tro att han föddes

Och finns med oss här i tiden

Det är jul och det finns ett barn i mig

Som vill tro att det hänt

Och som tänder ett ljus

Varje Söndag i advent

Aquí hay silencio y silencio.

Ahora que el suelo es de color blanco

De la vieja y segura iglesia

La canción suena hasta aquí

me he parado en la carretera

Para descansar un rato

Y fue atrapado en esa frontera

que une la noche y el día

Y un resplandor de las velas

Detrás del marco arqueado de la ventana.

han unido las almas

Que está con nosotros aquí en el tiempo

Y conozco a los que nos han dejado

haber entendido que somos

como llamas que revolotean

Mientras estemos aquí

Y allí entre estrellas centelleantes

Que se desvanece uno por uno

La vida se acerca mucho

Como un atisbo de la verdad

Somos prisioneros del tiempo

Como una huella de una mano

En una ventana helada y vieja

Quien ha recibido la gracia de los estragos del tiempo

Un segundo soy eterno

Y luego no sé nada más

Solo uno, que vivo tan lleno como cualquiera

Estoy aquí y en medio de un camino congelado

¿Hay calor de todos modos?

Aunque la nieve empieza a caer

Y el cielo se vuelve gris

Aquí en silencio y silencio

Ahora que el himno se ha desvanecido

Pero llevo las viejas palabras

En mi corazón como antes

Y canto para el cielo

Tal vez alguien más está escuchando

Hosanna en altura

Y luego empiezo a caminar

Y voy a los otros

Quiero sentir la paz de la Navidad

Quiero pensar que nació

Y está con nosotros aquí en el tiempo

Es Navidad y hay un bebé en mí

quien quiere creer que paso

Y eso enciende una vela

Todos los domingos de Adviento