Tåget - Sofia Karlsson

Vid spåren i natt, ett tåg drog förbi

Jag stod där så nära inpå

Kände döden andas i min sköra nacke

Kände vinddraget i mitt hår

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska jag gå

För att glömma våra år

För att glömma våra år

Har du sått där nån gång, när tåget drar förbi

Har du darrat, känt smaken av stål

Det har jag och varenda gång har jag vänd mig bort

Fast jag borde ha försökt hoppa på

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska ja gå

För att glömma vara år

För att glömma vara år

Du viskar ömt i mitt öra

Och jag glömmer allt som är svårt

Men när morgonen kommer nära

Allt blir annorlunda då

Och när jag blundar skakar marken

Varje natt på samma sätt

Och när jag tror jag kommit undan

Så är du där igen

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska jag gå

För att glömma våra år

För att glömma våra år

En las vías anoche, pasó un tren

Me quedé allí tan cerca

Sentí la muerte respirando en mi cuello frágil

Sentí la ráfaga de viento en mi cabello

Tan cerca como cuando caminabas

nunca fuimos

Tan lejos, tan lejos de aquí

Debo ir

Para olvidar nuestros años

Para olvidar nuestros años

¿Alguna vez te has sentado ahí, cuando pasa el tren?

¿Has temblado, sentido el sabor del acero?

Yo tengo y cada vez que me he dado la vuelta

Aunque debería haber intentado saltar

Tan cerca como cuando caminabas

nunca fuimos

Tan lejos, tan lejos de aquí

¿Debería ir sí?

Para olvidar nuestros años

Para olvidar nuestros años

Susurras suavemente en mi oído

Y me olvido de todo lo que es difícil

Pero cuando la mañana se acerca

Todo será diferente entonces

Y cuando cierro los ojos, el suelo tiembla

Todas las noches de la misma manera

Y cuando creo que me he escapado

Entonces estás allí de nuevo

Tan cerca como cuando caminabas

nunca fuimos

Tan lejos, tan lejos de aquí

Debo ir

Para olvidar nuestros años

Para olvidar nuestros años