Milrök - Sofia Karlsson

Längst, djupast i ändlösa skogar, bakom urberg, stupande grå

Bortom svindlande, ändlösa hedar, där dagarna dödstysta gå

Där jäser i smältvit hetta ett bål under stybbade bryn

Och silar ur hundra små gluggar sin gråa rök mot skyn

Där kring går en nattsvart mänska med ögon som vitt porslin

Och svettas i kamp mot hungern och med bröstet mot vinterns lavin

All eld som brinner är eld, fast den göms som vore den död

All eld är äkta eld, fast den ej lyser som druvor röd

Den glöder ändå därnere, den bränner sig längre ner

Och gräver sig ut och flammar i natten, när ingen ser

Så glöder, så brinner en mänska av hat, av hopp och tro

Så går från djupet små rökmoln och somna i skogarnas ro

Så stiga den gömdes visor ur jord och bränder fram

Och smyga sig drömmande ut över urbergens trasiga kam

Det hela är röken bara av en ande som trotsar och ber

Det är grått, det är släckt, det försvinner, det är milrök ingenting mer

Más largo, más profundo en bosques interminables, detrás del lecho rocoso, cayendo gris

Más allá de vertiginosos e interminables brezales, donde los días de la muerte enmudecen

Allí, en un calor grisáceo, una hoguera fermenta bajo cejas rígidas.

Y filtra por cien ventanitas su humo gris contra el cielo

Por ahí camina un hombre negro como la noche con ojos como porcelana blanca

Y sudando en la lucha contra el hambre y con el pecho contra la avalancha del invierno

Todo fuego que arde es fuego, aunque esté escondido como si estuviera muerto

Todo fuego es fuego real, aunque no brille como las uvas rojas

Todavía brilla allá abajo, arde más abajo

Y excava y arde en la noche, cuando nadie ve

Así brilla, así un hombre arde de odio, de esperanza y de fe

Entonces pequeñas nubes de humo van desde las profundidades y se duermen en la paz de los bosques.

Entonces las canciones ocultas se levantan del suelo y se queman

Y escabullirse soñadoramente sobre las crestas rotas del lecho rocoso

Todo es el humo solo de un espíritu que desafía y ora

Es gris, se apaga, se fue, es kilometraje nada más