Washington -

På väg hem från baren

Jag tog vägen vid vattnet

Himlen i röda färger

Lade mig ner vid ett träd som vid en släkting på sjukbädd

Dimman flög uppe vid berget

Det var då jag hörde mullret ifrån vänster

Asfalt sprack och råttdjur, maskar, krälade fram

Åt samma håll började alla gå

Och jag skrek «Vart ska ni då?»

Och de sa «Washington, Washington»

Nu kom stormen plötsligt

Träd föll i mönster

Vinden käftsmällde mig åt bägge håll

Djur kom ned från skogen

Ställde sig i trupper

Jag verkade plötsligt liten

Och sjön där jag brukade bada började koka

Alla växter och träd sögs upp mot skyn

Och fullmånen var helt blå

Och jag skrek «Vad vill ni då?»

Och de sa «Washington, Washington»

Vi möttes uppe i luften

Över Atlanten

Myror och isbjörnar, palmerna och jag

Gud, jag kände mig fånig

Hade trott att jag var

Att jag var mer viktig än havet

När oljan slutade rinna stannade bilarna

Flygen föll rakt ner, och många strök väl med

Och en växt som var någon slags ledare

Pekade framåt och sade «Ner;

ner mot Washington, Washington»

Och nu åker vi mot Washington

De camino a casa desde el bar

Tomé el camino por el agua

El cielo en colores rojos

Me acosté junto a un árbol como un pariente en un lecho de enfermo

La niebla voló por la montaña

Fue entonces cuando escuché el rugido de la izquierda.

El asfalto se agrietó y las ratas, los gusanos, se arrastraron hacia adelante

Todos empezaron a ir en la misma dirección.

Y yo grité "¿Adónde vas entonces?"

Y dijeron "Washington, Washington"

Ahora la tormenta vino de repente

Los árboles cayeron en patrón

El viento me golpeó en ambas direcciones.

Los animales bajaron del bosque.

Se paró en tropas

de repente me parecio pequeño

Y el lago donde solía nadar empezó a hervir

Todas las plantas y árboles fueron succionados hacia el cielo.

Y la luna llena era completamente azul

Y yo grité "¿Qué quieres entonces?"

Y dijeron "Washington, Washington"

Nos encontramos en el aire

sobre el atlántico

Las hormigas y los osos polares, las palmeras y yo

Dios, me sentí tonto

había pensado que yo era

Que yo era más importante que el mar

Cuando el aceite dejó de fluir, los autos se detuvieron.

El vuelo cayó en línea recta, y muchos golpearon bien.

Y una planta que era una especie de líder

Señaló hacia delante y dijo «Abajo;

hacia abajo hacia Washington, Washington »

Y ahora nos dirigimos a Washington