När du dör -

Jag kastar jord på din kista

Jag har sett det är så man gör

Jag mumlar, undrar om gudarna

Som jag inte tror på hör

Jag viskar in i kudden

Vad var meningen med det här

Vi kunde väl lika bra återgått

Till att du fanns, till att du är här

Och om jorden jag kastade sku växa upp

Bli en gran ovan din grav

Så skulle de säga om hundra år

Aldrig att en gran ska huggas av

För där, ska de säga, är det bästa träd

Som den här stan nånsin har känt

Och så kan allt som en gång var du

Finnas kvar för de som kommer sen

Eller så hugger de ner dig ändå

Och gör pappersmassa i fabrik

Då skulle jag skriva brev med penna igen

Då ska jag skriva lyrik

Tiraré tierra sobre tu ataúd

lo he visto de esta manera

murmuro, preguntándome sobre los dioses

Que no creo en escuchar

susurro en la almohada

¿Cuál fue el punto de esto?

Igual podríamos haber regresado

A que exististe, a que estas aqui

Y si la tierra que tiré creciera

Conviértete en un abeto sobre tu tumba

Así dirían en cien años

Nunca que se deba cortar un abeto

Porque ahí, deberían decir, está el mejor árbol.

Como esta ciudad siempre ha conocido

Y también puede todo lo que una vez fuiste tú

Quedan para los que vienen después

O te cortarán de todos modos

Y hacer pulpa en fábrica.

Entonces volvería a escribir una carta con un bolígrafo.

Entonces escribiré poesía.