Lennart - Raubtier

Ett inre monster har jag närt och fött

Med hunger, törst och kniv

För människoblod, och människokött

Tog jag mina systrars liv

Jag åt och drack i vilda drag

Från byltet i min famn

Ty jag är en antropofag

Och Lennart är mitt namn!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Jag grät när jag plötsligt förstod

Vad jag faktiskt hade gjort

Men slickade min systers blod

Från eggen lika fort

Ohämmad är min metabolism

Av särskilt udda mått

Men jag har fastnat för kannibalism

Och älskar köttet rått!

I blodets fest

En nattlig vard

I månens bleka sken

Med lust och iver gnager jag

På vita människoben!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

He nutrido y dado a luz a un monstruo interior

Con hambre, sed y cuchillo

Por sangre humana, y carne humana

Tomé la vida de mis hermanas

Comí y bebí salvajemente

Del bulto en mis brazos

Porque soy una antropofagia

¡Y Lennart es mi nombre!

¡Lennart, caníbal!

¡Lennart, caníbal!

Lloré cuando de repente entendí

lo que realmente había hecho

Pero lamí la sangre de mi hermana

Desde el borde igual de rápido

Desenfrenado es mi metabolismo

De dimensiones particularmente extrañas

Pero estoy atrapado por el canibalismo

¡Y ama la carne cruda!

En la fiesta de la sangre

Un mojón nocturno

En la pálida luz de la luna

Con gusto y celo mastico

¡Sobre blancas piernas humanas!

¡Lennart, caníbal!

¡Lennart, caníbal!

¡Lennart, caníbal!

¡Lennart, caníbal!

¡Lennart, caníbal!

¡Lennart, caníbal!