Inget hopp - Raubtier

Vem hade anat det här?

Det kunde ej ske

En dag prövades vår sfär

Med mer än den mäktade med

Att oljepriserna steg

Visste vi om

Med folkets ledare teg

När kriget kom

Vi krälar som trälar, kriget tog våra själar

Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken glöder

Vi lever I förtvivlans makt och gudarna har övergivit oss

Vi drivs utav desperationen, snart för trötta för att slåss

Kampen för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant

Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen från ruinens brant

När vätebomberna föll

Brann marken röd

Tills fronten ej längre höll

Då kom vår död

En ynka samling av män

Kvinnor och barn

Kämpar för framtiden än

Mot dödens kvarn

Vi krälar som trälar, kriget tog våra själar

Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken glöder

Vi dväljs I evigt mörker onda krafter har belägrat våran tid

Här är allt mänskligt liv förverkat här finns endast kamp och strid

Den nukleära vinden slitet köttet från ännu en kropp

Här finns ingenting att be för ingen framtid inget hopp

Vi krälar som trälar, kriget tog våra själar

Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken glöder

Vi lever I förtvivlans makt och gudarna har övergivit oss

Vi drivs utav desperationen, snart för trötta för att slåss

Kampen för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant

Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen från ruinens brant

Vi dväljs I evigt mörker onda krafter har belägrat våran tid

Här är allt mänskligt liv förverkat här finns endast kamp och strid

Den nukleära vinden slitet köttet från ännu en kropp

Här finns ingenting att be för ingen framtid inget hopp

¿Quién hubiera adivinado esto?

no podria pasar

Un día nuestra esfera fue probada

Con más de lo que podía manejar

Que los precios del petróleo subieron

Sabíamos sobre

Con el líder del pueblo teg

cuando llego la guerra

Nos arrastramos como esclavos, la guerra se llevó nuestras almas

Sangramos, como hermanos, vemos como el suelo brilla

Vivimos en el poder de la desesperación y los dioses nos han abandonado.

Estamos impulsados ​​por la desesperación, pronto demasiado cansados ​​para luchar

La lucha por la vida desnuda nos lleva al borde de la locura

Escucha el grito de un desierto negro quemado, los gritos del precipicio de la ruina

Cuando cayeron las bombas de hidrógeno

El suelo se quemó rojo

Hasta que el frente ya no aguantó

Luego vino nuestra muerte

Una patética colección de hombres.

mujeres y niños

Todavía luchando por el futuro

Hacia el molino de la muerte

Nos arrastramos como esclavos, la guerra se llevó nuestras almas

Sangramos, como hermanos, vemos como el suelo brilla

Vivimos en la oscuridad eterna, las fuerzas del mal han asediado nuestro tiempo

Aquí se confisca toda vida humana, aquí solo hay lucha y batalla.

El viento nuclear arrancó la carne de otro cuerpo

No hay nada por lo que orar aquí sin futuro, sin esperanza

Nos arrastramos como esclavos, la guerra se llevó nuestras almas

Sangramos, como hermanos, vemos como el suelo brilla

Vivimos en el poder de la desesperación y los dioses nos han abandonado.

Estamos impulsados ​​por la desesperación, pronto demasiado cansados ​​para luchar

La lucha por la vida desnuda nos lleva al borde de la locura

Escucha el grito de un desierto negro quemado, los gritos del precipicio de la ruina

Vivimos en la oscuridad eterna, las fuerzas del mal han asediado nuestro tiempo

Aquí se confisca toda vida humana, aquí solo hay lucha y batalla.

El viento nuclear arrancó la carne de otro cuerpo

No hay nada por lo que orar aquí sin futuro, sin esperanza