Hymn - Raubtier

Ingenting är evigt och ingenting är vunnet i hemmets härd

Ingenting är givet till den som ej något ger

Ingen ära dväljs under pläden som gömmer ett rostigt svärd

Meningen med livet är kampen om något mer

Finns det blott heder, så finns det nog hopp

Än flyger örnen vid klipphällens topp

Än flyger pilen och äran med den

Än finns det barska och frostbitna män

Vita vidder väntar på den som är redo att trotsa dem

Stora sjöfall bidar blott tid för en överman

Hårda strider hindrar den väg som en dag skola leda hem

Tyn än finnas de som ha viljan, och de som kan

Finns det blott heder, så finns det nog hopp

Än flyger örnen vid klipphällens topp

Än flyger pilen och äran med den

Än finns det barska och frostbitna män

Hornet emot skyn

Äran i din syn

Det är tid att korsa haven

Fatta strängen, greppa staven

Man får vila ut i graven

I en svart och frusen grop

Vinden river, havet svallar

Hör hur efterlivet kallar

Över benknotor och skallar

Emot nordan, bit ihop

Nada es eterno y nada se gana en el hogar del hogar

Nada se le da al que nada da

No habita la gloria bajo la manta que esconde una espada oxidada

El sentido de la vida es la lucha por algo más.

Si solo hay honor, entonces probablemente hay esperanza

El águila sigue volando en lo alto del acantilado.

La flecha y la gloria aún vuelan con ella

Todavía quedan hombres duros y helados

Extensiones blancas esperan a aquellos que están listos para desafiarlos

Las grandes cascadas solo ofrecen tiempo para una superior.

Feroces batallas obstaculizan el camino que un día llevará a casa

Delgados que son los que tienen la voluntad y los que pueden

Si solo hay honor, entonces probablemente hay esperanza

El águila sigue volando en lo alto del acantilado.

La flecha y la gloria aún vuelan con ella

Todavía quedan hombres duros y helados

El cuerno contra el cielo

La gloria en tu vista

Es hora de cruzar los océanos

Agarra la cuerda, agarra la varilla

Tienes que descansar en la tumba

En un pozo negro y congelado

El viento rasga, el mar se encrespa

Escucha lo que llama el más allá

Sobre nódulos óseos y cráneos

Hacia el norte, mordidos juntos