Förgätmigej - Raubtier

Ensam hör jag vargar yla, ångesten ger ej respit

Vad hjälper det att gråta som en kvinna?

Här ute härskar snö och kyla och den som finner stigen hit

Kommer endast att slutligen finna

En frusen kropp på ett iskallt golv

En brukad hylsa kaliber tolv

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Eftertankens kranka blekhet

River i min trötta själ min tid är förbrukad och förverkad

Bleka skuggor i månens sken

Hjärtat stannar tungt som sten

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Solo escucho aullar a los lobos, la ansiedad no da tregua

¿En qué ayuda llorar como una mujer?

Aquí afuera, la nieve y el frío reinan y quien encuentre el camino aquí

Sólo finalmente encontrará

Un cuerpo congelado en un suelo helado

Una funda usada calibre doce

Un aguijón de dolor un chorro de pólvora

es la única salida

Entonces todos los tormentos han terminado

me has abandonado

Pero ahora que se acerca el final

Te lo ruego, olvídame

La palidez enferma de la reflexión

Río en mi alma cansada mi tiempo se gasta y se pierde

Sombras pálidas a la luz de la luna

El corazón se detiene pesado como una piedra

Un aguijón de dolor un chorro de pólvora

es la única salida

Entonces todos los tormentos han terminado

me has abandonado

Pero ahora que se acerca el final

Te lo ruego, olvídame

Un aguijón de dolor un chorro de pólvora

es la única salida

Entonces todos los tormentos han terminado

me has abandonado

Pero ahora que se acerca el final

Te lo ruego, olvídame