Gryning - Petter

Jag vandrar hem, medans benen dom stretar emot

Jag rullar som ett klot, balansen den svajar

Jag blajar för mig själv, tänker för mig själv

I metropolen, storstadspulsen pulserar

Ser allting omkring mig, runt omkring

För det formas som en ring, ingenting ses klart

Svårt att fokusera, har svårt att gå rakt

Allt rör sig sakta, jag är i precis samma fart

Blicker sveper och söker, jag röker min sista cigarett

Mitt hjärta känns lätt, vatten som faller i natten

Regnet duggar tätt, jag känner lyckan i magen

Berusad och dragen, jag håller mig vaken

Med dimman i min blick, glimtar mot malmen

O dom ståtliga taken, jag minns alla haken

Jag älskar promenaden, rustiken i Skeppsbro-fasaden

Hela staden, neonet spelar sitt ljusspel för mig

Lyser upp hela natten med sitt sken

Hör traffiken, en supig siren drar förbi

Jag vandrar i glädje, i min egen utopi

Så många promenader, så många nätter

Inga cash i fickan, inga cigaretter

Kvarter för kvarter, ler åt allt jag ser

Nyktrar sakta men säkert, men suktar efter mer

Spatserar i harmoni, jag känner mig fri

Jag känner mig fri när jag går

För all smärta är förbi från igår

Jag lever idag i mitt packade rus

Vinden sveper och jag känner dets sus

Brisen den klarnar, molnen förs bort

I allt vått och torrt, solen har sin gång, sin sång

Som Stockholms betong, det värmer i nacken

Jag vandrar upp i backen, med vinglande kliv

Betongen känns massiv, jag färdas

Och staden vaknar sakta till liv

Camino a casa, mientras mis piernas luchan

Ruedo como un globo, el equilibrio se balancea

Yo ardo por mí mismo, pienso por mí mismo

En la metrópoli late el pulso metropolitano

Ver todo a mi alrededor, todo alrededor

Debido a que tiene forma de anillo, no se ve nada con claridad.

Dificultad para concentrarse, tiene dificultad para caminar derecho

Todo se mueve lentamente, estoy exactamente a la misma velocidad

Las miradas barren y buscan, fumo mi último cigarro

Mi corazón se siente ligero, el agua cae en la noche

La lluvia está lloviznando, siento felicidad en mi estómago

Borracho y dibujado, me quedo despierto

Con la niebla en mis ojos, destellos hacia el mineral

Oh los techos señoriales, recuerdo todos los ganchos

Me encanta el paseo, lo rústico en la fachada de Skeppsbro

Toda la ciudad, el neón juega su juego de luces para mí

Ilumina toda la noche con su brillo

Escucha el tráfico, una sirena borracha pasa

Camino en la alegría, en mi propia utopía

tantos paseos, tantas noches

Sin dinero en efectivo en el bolsillo, sin cigarrillos

Bloque por bloque, sonriendo a todo lo que veo

Sobrio lento pero seguro, pero anhelando más

Caminando en armonía, me siento libre

Me siento libre cuando camino

Porque todo el dolor se acabó desde ayer

Vivo hoy en mi embriaguez empaquetada

El viento sopla y siento su susurro

La brisa se aclara, las nubes se quitan

En todo húmedo y seco, el sol tiene su camino, su canción

Como el hormigón de Estocolmo, calienta el cuello.

Subo la colina, con pasos tambaleantes

El concreto se siente sólido, viajo

Y la ciudad está despertando lentamente a la vida