Arbete - Petter

Arbete ger bröd så jag svettas för en orsak

En klok insikt och livet känns solklart

Liksom bäckarna flödar till floder

Floder till havet, vi bygger utav dem

Erfarenhet, ja jag tror jag har dem

Uppväxt i staden så jag är hygglig med garden

Man lär sig att leva efter sin egen miljö

Blir robust och hård när allting faller som snö

Det här är vardagsmat, kanske en värdslig sak

Men det skrämmer mig ibland för jag har en bitter smak

Ingen dör före sin tid, det har ödet bestämt

Aldrig trott på nån Gud men får känslor i advent

Livet är paniken i en brinnande teater

Och jag brinner inombords och min hjärna är en krater

Och färgen från min omgivning den finns därinpå

Så likt betongen är grå blir mina känslor blå

För jag lämnar allt det där

Så långt som det bär, fast i min värld

För jag hamnar alltid där

Så långt som det bär, fast i min värld

Och dom minns jag, frågorna dom finns här

Dagarna går jag dealar ständigt med min dumhet

Vill göra rätt på nåt sätt och få det rumsrent

Men felstegen finns där, har gjort dem till tusen

När bjälkarna ruttnar, faller hela huset

Svårt att formulera varför jag lever så här

Drömmer om att resa, om att få se vår värld

Innan den försvinner för gott, för det är nåt jag förstått

Att inget är för evigt under människans brott

Jag kastar olja på paletten för att måla mitt liv

Det blir en dåre på driv som alltid snålar med tid

Min spontanitet liknas närmast vid en blomma

Där nätterna blir långa, har svårt att somna

Och vardagen är grå, ett mönster man vill bryta

Daglig basis det handlar om att flyta

Och drömmarna de kvävs men de finns i perferin

Som energi och bensin, ett depressionsvaccin

För jag lämnar allt det där

Så långt som det bär, fast i min värld

För jag hamnar alltid där

Så långt som det bär, fast i min värld

Och dom minns jag, frågorna dom finns här

Har vart i lejonets kula, stått där vid grinden

Klättrat för högt, har fått känna på svindeln

Aldrig tittat ned, men blickat upp mot himlen

Berusat mig själv för att flippa mina sinnen

Sen vaknat upp till något sobert tillstånd

Kan inte rubba på tiden för den har sin gång

Alla klavertramp, klart jag minns dem

Folk som jag sårat genom åren är det synd om

Vi faller isär, det har man lärt sig genom åren

Skriker och svär, hinner knappt läka såren

Det börjar med en bagatell som slutar i hell

Slutar i en lägenhet där jag somnar helt själv

El trabajo da pan, así que sudo por algo.

Una visión sabia y la vida se siente clara

Como los arroyos que desembocan en los ríos

Ríos al mar, construimos a partir de ellos.

Experiencia, sí creo que las tengo

Al crecer en la ciudad, soy decente con el jardín.

Aprendes a vivir en tu propio entorno.

Se vuelve robusto y duro cuando todo cae como la nieve

Esta es la comida de todos los días, tal vez algo que valga la pena.

Pero a veces me asusta porque tengo un sabor amargo

Nadie muere prematuramente, el destino lo ha decidido.

Nunca creí en ningún Dios pero tiene sentimientos en Adviento

La vida es el pánico de un teatro en llamas

Y me estoy quemando por dentro y mi cerebro es un cráter

Y el color de mi entorno está ahí

Por mucho que el cemento sea gris, mis sentimientos se vuelven azules

porque me voy de todo eso

Hasta donde llega, atrapado en mi mundo

Porque siempre termino ahí.

Hasta donde llega, atrapado en mi mundo

Y los recuerdo, las preguntas están aquí

Los días que voy trato constantemente con mi estupidez

Quiere hacer lo correcto de alguna manera y limpiar la habitación

Pero los errores están ahí, los he cometido mil

Cuando las vigas se pudren, toda la casa se cae

Es difícil formular por qué vivo así

Soñar con viajar, con ver nuestro mundo

Antes de que desaparezca para siempre, porque eso es algo que entiendo.

Que nada es para siempre bajo el crimen humano

Le tiro aceite a la paleta para pintar mi vida

Se vuelve un tonto en el disco que siempre ahorra tiempo

Mi espontaneidad es casi como una flor.

Donde las noches se hacen largas, es difícil conciliar el sueño

Y la vida cotidiana es gris, un patrón que quieres romper

Diariamente se trata de flotar

Y los sueños se sofocan pero están en el perferin

Como la energía y la gasolina, una vacuna contra la depresión

porque me voy de todo eso

Hasta donde llega, atrapado en mi mundo

Porque siempre termino ahí.

Hasta donde llega, atrapado en mi mundo

Y los recuerdo, las preguntas están aquí

Ha estado en la bala del león, de pie junto a la puerta

Subió demasiado alto, ha sentido el mareo

Nunca miró hacia abajo, pero miró hacia el cielo

Me emborraché para enloquecer mis sentidos

Luego me desperté a un estado sobrio

No se puede perturbar el tiempo porque tiene su manera

Todos los trampolines de piano, por supuesto que los recuerdo.

Es una pena que las personas a las que he lastimado a lo largo de los años

Nos estamos desmoronando, hemos aprendido que con los años

Gritos y juramentos, apenas tiene tiempo para curar las heridas

Comienza con una bagatela que termina en el infierno

Termina en un departamento donde me duermo solo