Ingen sanning är allas - Opeth

Som svetten lackar i ett ansikte av snö

Det finns en tid att leva och en tid att dö

Du har väntat allt för länge

Men Våren kom till slut

Du har älskat allt för starkt

Men sorgen hittar ut

Alla skulder är betalda, arvet är bestämt

Men nervositeten i dig virvlar runt alltjämt

Virvlar runt

När solen stiger

Fredag morgon blir din frist

Du dedicerar dikten

Livet som du mist

Tiden läker inga sår

Man förtjänar hur man mår

Tiden läker inga sår

Ett antal år av ditt liv är stulna

I ljuset blir det uppenbart

Att ganska snart har det vita gulnat

Ingen sanning är allas

När blodet tunnats ut

Död sympati tillät hatet ta vid

En röst bor i ditt bröst

Som värnar om din ro

Men älven är för bred

För lugnet att slå bro

Du byter en last mot en annan då och då

En svärm av gamar väntar på allt som finns att få

Du gav så mycket av dig själv, men du finns kvar

Vad spelar det för roll att ge till den som har?

Den som har

Du är ändå ensam

Och dagen gryr igen

Du skjuter upp din död

Men inuti dig flyter svart

Som kväver glöd

Como barniz de sudor en una cara de nieve

Hay un tiempo para vivir y un tiempo para morir

Has estado esperando demasiado tiempo

Pero la primavera llegó por fin

has amado demasiado

Pero la pena se entera

Todas las deudas están pagadas, la herencia está determinada

Pero el nerviosismo en ti sigue dando vueltas

Remolinos alrededor

Cuando salga el sol

El viernes por la mañana será tu fecha límite

le dedicas el poema

La vida que perdiste

El tiempo no cura las heridas.

Te mereces como te sientes

El tiempo no cura las heridas.

Te roban varios años de tu vida

A la luz se hace evidente

Que muy pronto el blanco se ha vuelto amarillo

Ninguna verdad es de todos

Cuando la sangre se ha diluido

La simpatía muerta permitió que el odio se hiciera cargo

Una voz vive en tu pecho

A quien le importa tu paz

Pero el río es demasiado ancho.

Para que la calma sea un puente

Cambias una carga de otra de vez en cuando

Un enjambre de buitres está esperando todo lo disponible

Diste tanto de ti, pero te quedas

¿Qué importa dar al que tiene?

El que tiene

todavía estás solo

Y el día amanece de nuevo

Pospones tu muerte

Pero por dentro fluyes negro

que sofoca las brasas