De närmast sörjande - Opeth

En åt gången varje år

Sjunger bödlarna

Den sista sången, så fäll en tår

Någon dör och någon skapas

Och ingen tror på evigt liv

Hur förklarar man det för ett barn?

Du är älskad, jag är hatad

Du modern, jag primitiv

Hur försvarar man en slentrian?

Vi är ensamma i en stad

Som vittrar till askan vi andas

En sekund på jorden

Bara en bit kött i horden

En åt gången varje år

Sjunger bödlarna

Den sista sången, så fäll en tår

Vi är ensamma i en stad

Som vittrar till askan vi andas

En sekund på jorden

Bara en bit kött i horden

Vi är ensamma på vår väg

Att ta oss ur askan i elden

Får man hjälp på köpet?

Äter svält och död på löpet

Algoritmens sällskap tröstar

Och dottern ringer sällan nu

Hur beskriver man ett liv utan mål?

Maskinens toner överröstas

När döden ger sin intervju

Vi tillber flödet i en metropol

Jag är han där ute

Han där ute

Jag är han där ute

Han där ute

Är jag den sista av mitt slag

Som är rädd för döden

Och bryr mig om mina barn

Och ger allt för kärleken?

Jag antar att jag blivit van

Jag har accepterar mitt öde

Men håller av de som finns kvar

Och forcerar de nya sveken

Uno a la vez cada año

Los verdugos cantan

La última canción, luego derramó una lágrima

Alguien muere y alguien es creado

Y nadie cree en la vida eterna

¿Cómo se lo explicas a un niño?

eres amado, yo soy odiado

Tú moderno, yo soy primitivo

¿Cómo se defiende una baja?

Estamos solos en una ciudad.

Que resiste a las cenizas que respiramos

Un segundo en la tierra

Sólo un trozo de carne en la horda

Uno a la vez cada año

Los verdugos cantan

La última canción, luego derramó una lágrima

Estamos solos en una ciudad.

Que resiste a las cenizas que respiramos

Un segundo en la tierra

Sólo un trozo de carne en la horda

Estamos solos en nuestro camino

Para sacarnos de las cenizas del fuego

¿Recibes ayuda con la compra?

Come el hambre y la muerte en la carrera

La compañía del algoritmo reconforta

Y la hija rara vez llama ahora

¿Cómo describe una vida sin objetivos?

Los tonos de la máquina se anulan

Cuando la muerte da su entrevista

Adoramos el flujo en una metrópoli

yo soy el que esta ahi afuera

el esta ahi afuera

yo soy el que esta ahi afuera

el esta ahi afuera

¿Soy el último de mi especie?

Quien teme a la muerte

Y me preocupo por mis hijos

¿Y darlo todo por amor?

Supongo que estoy acostumbrado

he aceptado mi destino

Pero como los que quedan

Y fuerza las nuevas traiciones