Sängen - Olle Adolphson

En dag, när jag gick ner åt smedjan en sväng

Så kom sme’n ut på gården och ropa:

«Kom hit, får du se på en hopfällbar säng

Som jag just nu har byggt åt min fru

Den här kan man vika på mitten, så här…»

Och så tryckte han till på ett ställe

När jag hjälpt honom upp och han någotsånär

Pustat ut efter chocken och smällen

Tog han sin säng och bar in den till sig

Och så satte han ner den på kammar’n

Praktisk och bra, tänkte jag och sa hej

Han var fiffig och knepig för sju

Han hade en underbar fru

Hon var skön som en huldra och rak som ett träd

Och hon förde sig som en gudinna

Jag tände så hela mitt inre bröts ned

Från den dan då jag först henne såg

Det var som om himlen med blixten mig slog

Och till stoft och till aska mig brände

Var gång jag sedan en flicka mig tog

Tänkte jag ej på annat än henne

Sen gick det fort, på en kvart blev hon min

För en sommar.

Åh, Gud, vilken kvinna

Var kväll han gick ut och det smällde i grinden

Steg jag uti kammaren in

Och där gick vi båda i spinn

Åh, vår kärlek stod flammande vallmoblomsröd

Var gång smeden var ute med gänget

På kammaren blåste vi under vår glöd

Och begrep ej att fanken var lös

En afton vid tröskeln det knarrade till

Och det pysslade utanför dörren

Någonting knäppte och sen blev det still

Och sen visste vi ingenting förrän

Något drogs till som man skjuter ett spjäll

Det var någon som röck i ett snöre

Sängen for plötsligt ihop med en smäll

Och jag gjorde ett jättelikt kast

För sent, för vi satt redan fast

In kom smeden och skratta: «Det här var just snyggt

Det gick visst inte helt som ni trodde»

Vi låg inuti sängen som sme’n hade byggt

Det var bara min fot som stack ut

Där låg vi och tryckte och allting var svart

Och vi vred oss som maskar och snodde

Och sen hördes från fönstret förskräckliga skratt

Och där stod hela gänget och glodde

«Vad tycker ni att vi ska ta oss till?

Jag får göra det endaste rätta

Det här ska bli något för folk att berätta»

Sa smeden och bet mig i tån

Och sen bar han ut oss på går'n

Just det!

Och där tar historien slut

Sensmoral och såntdär är ju löjligt

Hur det gick sen får ni själv räkna ut

För nåt mera berättar jag ej

Det blir mellan henne och mig

Un día, cuando bajaba a la fragua un giro

Entonces el anciano salió al patio y gritó:

«Ven aquí, puedes ver una cama plegable

Que estoy construyendo actualmente para mi esposa

Este se puede doblar por la mitad, así…”

Y luego presionó en un lugar

Cuando lo ayudé a levantarse y sembró algo

Volado después de la conmoción y la explosión

Tomó su cama y se la llevó

Y luego lo dejó en la cámara.

Práctico y bueno, pensé y dije hola

Fue inteligente y astuto durante siete

Tenía una esposa maravillosa

Era hermosa como una huldra y erguida como un árbol.

Y ella actuó como una diosa

Me encendí para que todo mi interior se rompiera

Desde el día que la vi por primera vez

Fue como si el cielo con un rayo me golpeara

Y al polvo y a las cenizas quemé

Cada vez que una chica tomé

No pensé en nada más que en ella.

Luego pasó rápido, en un cuarto de hora se convirtió en mía

Para un verano.

Oh, Dios, qué mujer

Todas las noches salía y la puerta se cerraba

entré en la cámara

Y ahí nos dimos un vuelco los dos

Oh, nuestro amor estaba en llamas rojo amapola

Cada vez que el herrero salía con la pandilla

En la cámara que soplamos bajo nuestras brasas

Y no entendía que andaba suelto el fank

Una tarde en el umbral hubo un crujido

Y estaba jugando afuera de la puerta

Algo hizo clic y luego se quedó quieto

Y luego no supimos nada hasta que

Algo fue tirado como uno dispara un amortiguador

Alguien estaba fumando una cuerda

La cama de repente se derrumbó con un golpe.

E hice un gran lanzamiento

Demasiado tarde, porque ya estábamos atascados

El herrero entró y se rió: "Esto fue genial

Ciertamente no fue como pensabas»

Nos acostamos dentro de la cama que el sme había construido.

Solo fue mi pie el que sobresalió.

Ahí estábamos apretando y todo era negro

Y nos retorcimos como gusanos y nos retorcimos

Y luego se escuchó una risa horrible desde la ventana.

Y allí toda la pandilla se paró y miró

«¿A qué crees que deberíamos ir?

Debo hacer lo único correcto

Esto será algo para que la gente cuente»

Dijo el herrero, mordiéndome el dedo del pie

Y luego nos llevó a dar un paseo.

¡Derecha!

Y ahí termina la historia

Siente la moralidad y cosas así son ridículas.

Cómo fue más tarde puedes averiguarlo por ti mismo

Porque no te diré nada más.

será entre ella y yo