Fler än er - Mimikry

Om solen slutar skina så har månen ingen chans

Då visar den sitt rätta jag, helt död och utan glans

Men mångubben han lurar oss med romantik och sång

Så att baksidan döljs i skugga dygnet om

I stora vackra salar och i trötta tomma hus

Överallt så sitter dom som lever utav ljus

Ljus som inte tillhör dom som verkar skina mest

Ljus som har stulits ifrån dom som har förtjänat värmen bäst

Men alla vet att solen är en stjärna som kan dö

Och när det händer står statyer kvar helt täckta utav snö

Och skvallrar om att makten är en lättvunnen trofé

Som lika lätt förvandlas till ett monument av sten

Ni ville ha så mycket mer men duvorna fick nåt att skita ner

Alltid va fler, alltid va fler, vi kommer alltid va fler

På skolgården så tävlar alla dom som inte vet

Att mönster redan skapas fast det bara är på lek

Herren uppå täppan vet att makt är nåt man tar

Och något man försvarar tills det inte längre finns nåt motstånd kvar

En halvtimme om dagen är mer än inget alls

En halvtimme att känna greppet om de andras hals

För den som inget äger vinner allting på att ta

Men kan ej heller mista något om han ger av det han inte har

Men alla vet att solen…

Den dan vi kröner kungar som inte kräver land

Den dan vi kröner människor som lever för varann

Då kanske våra parker blir ett minne att ha kvar

En lund i våra hjärtan så vi aldrig glömmer av

Alla er som hade mycket mer men slutligen fick lov att kliva ner

Ni sträckte er för mycket mer, ja mer, och mer, och mer, men vi var fler

Ja ni ville ha så mycket mer men duvorna fick nåt att skita ner

Alltid va fler, alltid va fler, vi kommer alltid va fler, fler än er…

Si el sol deja de brillar, la luna no tiene chance

Entonces muestra su verdadero yo, completamente muerto y sin resplandor.

Pero el viejo nos engaña con romance y canto

Para que la parte posterior esté oculta a la sombra durante todo el día.

En grandes y hermosos salones y en cansadas casas vacías

En todas partes están los que viven de la luz

Velas que no son de las que más parecen brillar

Velas que han sido robadas a quienes mejor se han merecido el calor

Pero todos saben que el sol es una estrella que puede morir

Y cuando eso sucede, las estatuas quedan completamente cubiertas de nieve.

Y chismean que el poder es un trofeo fácil

Que con la misma facilidad se convierte en un monumento de piedra

Querías mucho más pero las palomas tienen algo que cagar

Siempre hay más, siempre más, siempre tendremos más

En el patio del colegio compiten todos los que no saben

Que los patrones ya se están creando a pesar de que solo está en juego.

El señor del campo sabe que el poder es algo que se toma

Y algo defiendes hasta que no queda más resistencia

Media hora al día es más que nada

Media hora para sentir el agarre en el cuello de los demás.

Para el que nada posee, todo se beneficia al tomar

Pero tampoco puede perder nada si da de lo que no tiene

Pero todo el mundo sabe que el sol...

El día que coronamos reyes que no exigen tierra

El día que coronamos a las personas que viven el uno para el otro

Entonces tal vez nuestros parques sean un recuerdo para guardar

Un bosque en nuestros corazones para que nunca olvidemos

Todos ustedes que tenían mucho más pero finalmente se les permitió renunciar

Te estirabas mucho más, sí más, y más, y más, pero éramos más

Sí, querías mucho más, pero las palomas tienen algo que cagar

Siempre más, siempre más, siempre seremos más, más que tú…