Vad vore jag utan dig - Marie Fredriksson

När jag ser tillbaka tjugo år

Snabbt vemodet övergår

Till en sån lycka man kan ju tycka

Tiden stått still

Jag minns dagen som igår

Du satte så djupa spår

Du sa första gången

«I dina ögon ser jag mig»

Du tog min hand och kysste mig

Min tvillingsjäl du är allt för mig

Vad vore jag utan dig

Våran resa blev inte som du skrev

Jag har kvar ditt brev

Men om någon sa

Du får leva om din dag

Aldrig någonsin

Skulle jag byta bort det som var

När jag ser tillbaka tjugo år

Och på den tid som var så svår

Jag fylls av en känsla

Av någonting större än vi två

En glädje och sorg oändligt blå

Men dina ord dom tröstar mig

Vad vore jag utan dig

Jag älskar dig

Vad vore jag utan dig

Cuando miro hacia atrás veinte años

Rápidamente pasa la melancolía

A tanta felicidad uno puede pensar

El tiempo se detuvo

Recuerdo el día como ayer

Dejaste huellas tan profundas

Dijiste la primera vez

"En tus ojos me veo"

Tomaste mi mano y me besaste

Mi alma gemela eres todo para mi

que seria yo sin ti

Nuestro viaje no salió como escribiste

aun tengo tu carta

Pero si alguien dijo

Puedes vivir tu día

Nunca jamás

¿Debería reemplazar lo que era

Cuando miro hacia atrás veinte años

Y en ese momento eso era tan difícil

estoy lleno de un sentimiento

De algo más grande que nosotros dos

Una alegría y una tristeza infinitamente azules

Pero tus palabras me consuelan

que seria yo sin ti

Te quiero

que seria yo sin ti