Sångarens saga - Mando Diao

Har jag ej älskat någon

En som var ljuv o vän

Sov jag och drömde jag

Låg jag emot kvinnoknä

Medan den mörkröda solen, skönk bakom ekaren

Hon gav mig en brudnatt

Firad i stjärnesken

Över oss gunga lumigt

Kronorna gren över gren

Vind var i vide och viken slog mellan säv och sten

Att hon begav sin makes

Gyllene konungaed

Medan hon smekte mitt huvud

Milt kring mitt hår hon vred

Gav mig sin själ och för min skull bröt hon sin heliga ed

Länge drack vi

Ögat av tårar vått

Eller med svår mot slöje

Kärlek i ont och gott

Kärlek i synd o lycka

Kärlek i lust och brott

Hörde jag nyss att munkens

Röst i mitt öra ljöd

Livet är skönt o se till

Kärlekens kind är röd

Nu har din älskade vittnat

Nu är Osviva död

Nu ska Osviva sova

Länge i slumens sval

Sömnen och drömmen och döden

Var hennes eget val

Aldrig hon ångrade

Aldrig går hon till himmelen sal

Mörkt

Det är sång och sägner

Mörkt

Det är häxans tal

Att

När den sista hösten

Fällt sina sista blad

Ska en befriare dra genom dom dödas stad

Då har väl åren susat

Över min själ sen då

Då är väl dagen inne

Snart ska väl slaget stå

Då ska befriarens ande starkt genom världen gå

¿No he amado a nadie?

Uno que era dulce y amistoso.

dormí y soñé

Estaba recostado contra la rodilla de una mujer

Mientras el sol rojo oscuro, brillaba detrás del roble

Ella me dio una noche de bodas

Celebrado a la luz de las estrellas

Por encima de nosotros se balancea torpemente

Las copas se ramifican sobre rama

El viento soplaba y la bahía golpeaba entre caña y piedra.

Que ella fue a su marido

Gyllene konungaed

mientras ella acariciaba mi cabeza

Suave alrededor de mi cabello ella torció

Me dio su alma y por mi bien rompió su juramento sagrado

bebimos durante mucho tiempo

El ojo de las lágrimas mojadas

O con dificultad contra el velo

Amor en el bien y en el mal

Amor en el pecado y la felicidad

El amor en la lujuria y el crimen

acabo de escuchar eso del monje

Una voz en mi oído sonó

La vida es agradable y asegúrate

La mejilla del amor es roja.

Ahora tu amado ha testificado

Ahora Osviva está muerto

Ahora Osviva se va a dormir

Largo en el fresco de los barrios bajos

Dormir y soñar y morir

fue su propia elección

ella nunca se arrepintió

Ella nunca va al salón celestial

Oscuro

Es canción y leyendas

Oscuro

Ese es el discurso de la bruja.

Para

cuando el último otoño

Cayó de sus últimas hojas

Si un libertador pasara por la ciudad de los muertos

Entonces los años deben haber estado zumbando

Sobre mi alma desde entonces

Entonces el día está en marcha

Pronto la batalla terminará

Entonces el espíritu del libertador recorrerá con fuerza el mundo