Under ytan - Loreen

Under ytan

Är vi alla små

Under ytan

Finns det skratt och gråt

Det finns mycket där som händer

Som vi inte kan förstå

Men vi hittar alltid svaren

Där I botten av oss själva

Under ytan

Det skrattas och det skålas

Men slutar snart I kaos

Någon sparkar och slår en stackare där

Som är helt utan chans

Jag ser att ingen verkar bry sig

Och inte heller jag

Rädslan är för stor och stark

För att göra något alls

Under ytan

Skäms jag för mig själv

Under ytan

Bränner bilden mig, bilden mig, bilden mig

Jag vet, jag vet, jag vet att do finns där

Jag vet, jag vet, jag vet, jag vet, jag vet, jag vet

Jag vet, jag vet att do finns där

Jag vet, jag vet, jag vet, jag vet, jag vet, jag vet

Jag tänker på det ofta

Om det varit min egen bror

Då hade också jag förvandlats

Till ett monster utan ord

När jag ser all den ondska

Som vi människor släppt lös

Det meningslösa lidandet

Då har jag svårt att förstå

Att alla har vi varit barn

Och hjälplösa nån gång

Älskat utan gränser

Älskat utan tvång

Under ytan

Är vi alla små

Under ytan

Kan en god själ förgås

Bajo la superficie

¿Somos todos pequeños?

Bajo la superficie

¿Hay risas y llantos?

Están pasando muchas cosas allí

Que no podemos entender

Pero siempre encontramos las respuestas.

Donde En el fondo de nosotros mismos

Bajo la superficie

Se rie y se tuesta

Pero el caos pronto terminará

Alguien patea y golpea a un pobre hombre allí

Que es completamente sin posibilidad

Veo que a nadie parece importarle

Tampoco yo.

El miedo es demasiado grande y fuerte.

para hacer algo en absoluto

Bajo la superficie

Estoy avergonzado de mí mismo

Bajo la superficie

La foto me quema, la foto me, la foto me

Lo sé, lo sé, sé que do está ahí

Lo sé, lo sé, lo sé, lo sé, lo sé, lo sé

Lo sé, sé que do está ahí

Lo sé, lo sé, lo sé, lo sé, lo sé, lo sé

Pienso en eso a menudo

Si fuera mi propio hermano

Entonces yo también había cambiado

A un monstruo sin palabras

Cuando veo todo el mal

Como nosotros los humanos desatados

El sufrimiento sin sentido

Entonces me cuesta entender

Que todos hemos sido niños

E indefenso en algún momento

Amado sin limites

Amado sin coerción

Bajo la superficie

¿Somos todos pequeños?

Bajo la superficie

¿Puede perecer un alma buena?