Eldsjäl - Loke

Klockan sig kämpar från nio till fem, och kontorsbyggnaden andas ut.

Det blir tack för idag och vi ses väl imorrn.

Man går hem och dagen är slut.

Och där hemma påbordet står middagen klar, och ett femtio spänns tetrapack vin.

Och jag kysser min fru, och kramar mina barn i en självklar ömhetsrutin.

Och i kylen där står mellan mjölken och filen ett sexhundragrams

lätt-och-lagompaket,

Och i skafferiet har vi skorpor och socker, sirap, bakpulver och mjöl.

Och i frysen ja där ligger fiskpinnarna, och rester sen, mmm ja gud vet.

Och i källarn under trappen där har jag en back med mellanöl.

För jag är mittemellan, lagom och alldeles normal.

Jag har mina medelstorslagna drömmar, mina medelsvåra val.

Och en genomsnittlig inkomst, och ett neutralt humör,

Ja det blir en mittemellankolisk begravning den dag när jag dör

Min son heter Johan, min dotter Maria, min fru heter Ann-Charlotte.

Att vår hund heter Karo och Misse vår katt, det tror jag att ni redan förstått.

Och vi skrattar om lördan med Lasse Kronér, och vi jublar om försommarn

påLiseberg

Ett McDonald’s-besök och en pizza i veckan ger tillvaron tillräcklig färg.

Om sommarn dåfar vi påhusvagnssemester, eller hur stuga i Lysekil.

Det blir solbad och räkor och minigolfbanor och generell låg profil.

Om julen dåfar vi till svärmor pålandet och vi pysslar och vi dansar kring

glittrande gran.

Och vi myser och pyser i julefriden ända till nyårsdan.

För jag är mittemellan, lagom och alldeles normal.

Jag har mina medelstorslagna drömmar, mina medelsvåra val.

Och en genomsnittlig inkomst, och ett neutralt humör,

Ja det blir en mittemellankolisk begravning den dag när jag dör

Sågick jag här om dagen strosa i nordstan.

Dåstod där en gatupoet och trubadur.

Och han verka såsur såjag frågade vänligt:

Kan du inga sånger i dur?

Men dåsluta han plötsligt att slåsin gitarr.

Och hans stämma blev tonlös och sval.

Han sa:

Sjunga för dig, kasta pärlor till svin.

Jag kan se rakt igenom ditt plastiga

skal.

Ytlig och trist, säker centerpartist.

Impotent om du någonsin får komma till.

Dina vänner och villa och volvo och vovve har ersatt din virilitet.

Men jag lever livet, tar inget för givet.

Jag är stark nog att välja.

Jag gör det jag vill.

Ja, jag älskar och svälter medan du ser påTV, såna som du är det värsta jag vet.

Och idag var det ju torsdag, och jag hade köpt ärtsoppa påkorv, sån där ni vet,

Och ingredienserna till pannkakor som Ann-Charlotte skulle reda till lite

senare påkvällen.

Alltsammans låg i den Hemköpskasse som jag höll i min högra hand.

Men nu ställde jag ner kassen pånordstans kalla betonggolv,

Tittade trubaduren stint i ögonen, och såsvarade jag:

Ja men såbrinn dåeldsjäl, brinn i din egen död.

Ja brinn visionär, i martyrisk misär, dina sånger behövs inte här.

Brinn dåeldsjäl, brinn i din självvalda, självgoda nöd.

Brinn levnadskonstnär, förakta och svär, men jag trivs ändåmed den jag är.

För visst fan är jag mittemellan, lagom, och alldeles normal.

Men jag har ocksåmina drömmar, jag gjorde ocksåmina val.

Jag valde trygghet framför frihet, och det står jag rakryggat för,

Om det såska serveras mellanmål påbegravningen den dag jag dör.

Jag älskade ömt med min hustru den natten, från minnena flög trubaduren sin kos.

Och om morgonen smög jag ut innan hon vaknat och köpte åt henne en ros.

Och vid frukosten skrattade vi hela familjen, vi åt corn flakes och drack

äppeljuice.

Och dåsteg solen upp över radhusidyllen och färga min kind aprikos.

Och sen kämpa sig klockan från nio till fem, och kontorsbyggnaden andades ut.

Det blev tack för idag och vi ses väl imorrn.

Och därmed är sången slut.

El reloj marca de nueve a cinco, y el edificio de oficinas está exhalando.

Gracias por hoy y nos vemos mañana.

Te vas a casa y el día ha terminado.

Y allí, en casa, sobre la mesa, está lista la cena, y un tetrapack de cincuenta copas de vino.

Y beso a mi esposa y abrazo a mis hijos en una rutina de evidente ternura.

Y en la heladera ahí, entre la leche y el filete, hay seiscientos gramos

paquete fácil de instalar,

Y en la despensa tenemos costras y azúcar, almíbar, levadura y harina.

Y en el congelador sí están los palitos de pescado, y luego las sobras, mmm sí Dios lo sabe.

Y en el sótano debajo de las escaleras tengo una bandeja de cerveza intermedia.

Porque estoy en el medio, justo y completamente normal.

Tengo mis sueños medianos, mis opciones medianas.

Y un ingreso promedio, y un estado de ánimo neutral,

Sí, será un funeral medio melancólico el día que muera.

El nombre de mi hijo es Johan, mi hija María, el nombre de mi esposa es Ann-Charlotte.

Que nuestra perra se llama Karo y Misse nuestra gata, creo que ya lo habrás entendido.

Y nos reímos del sábado con Lasse Kronér, y nos alegramos del comienzo del verano

en Liseberg

Una visita a McDonald's y una pizza a la semana le da bastante color a la vida.

En verano nos vamos de vacaciones en caravana, o qué tal una cabaña en Lysekil.

Habrá campos para tomar el sol y camarones y mini golf y un perfil generalmente bajo.

En Navidad vamos al país de mi suegra y hacemos manualidades y bailamos por ahí

abeto brillante.

Y nos acurrucamos y acurrucamos en las vacaciones de Navidad hasta el día de Año Nuevo.

Porque estoy en el medio, justo y completamente normal.

Tengo mis sueños medianos, mis opciones medianas.

Y un ingreso promedio, y un estado de ánimo neutral,

Sí, será un funeral medio melancólico el día que muera.

Así que fui aquí el otro día a dar un paseo por la ciudad del norte.

Luego se puso de pie un poeta y trovador de la calle.

Y parecía tan enojado, así que le pregunté amablemente:

¿No conoces ninguna canción en mayor?

Pero luego, de repente, dejó de tocar su guitarra.

Y su voz se volvió apagada y fría.

Él dijo:

Cantarte, arrojar perlas a los cerdos.

Puedo ver a través de tu plástico

cascarón.

Superficial y lúgubre, centrista seguro.

Impotente si alguna vez llegas a hacerlo.

Tus amigos y villa y volvo y perrito han reemplazado tu virilidad.

Pero vivo la vida, no doy nada por sentado.

Soy lo suficientemente fuerte para elegir.

Hago lo que quiero.

Sí, amo y me muero de hambre mientras ves la televisión, la gente como tú es lo peor que conozco.

Y hoy era jueves, y había comprado sopa de guisantes con salchichas, de esas en las que sabes,

Y los ingredientes para panqueques que Ann-Charlotte ordenaría un poco

después por la tarde.

Todo estaba en el Hemköpkasse que sostenía en mi mano derecha.

Pero ahora dejo la caja en el piso de concreto frío del norte,

Miré al trovador a los ojos y le respondí:

Sí, pero así arde, alma ferviente, arde en tu propia muerte.

Sí fuego visionario, en la miseria del mártir, tus canciones no son necesarias aquí.

Quema fervor, quema en tu angustia autoelegida y santurrona.

Apasionado artista vivo, desprecio y maldición, pero sigo siendo feliz con lo que soy.

Por supuesto, estoy en el medio, justo y completamente normal.

Pero también tengo mis sueños, también tomé mis decisiones.

Elegí la seguridad sobre la libertad, y lo mantengo,

Si es así, se servirán refrigerios en el funeral el día de mi muerte.

Aquella noche hice el amor tierno con mi mujer, de los recuerdos voló el trovador su garrote.

Y por la mañana me escapé antes de que se despertara y le compré una rosa.

Y en el desayuno toda la familia se reía, comíamos corn flakes y bebíamos

jugo de manzana.

Y luego el sol se elevó sobre el idilio de la casa y tiñó mis mejillas de albaricoque.

Y luego el reloj luchó de nueve a cinco, y el edificio de oficinas respiró por última vez.

Gracias por hoy y nos vemos mañana.

Y con eso, la canción termina.