Det är bara ord - Lisa Nilsson

Jag vet inte för vem jag skriver

Det är bara ord.

Är det i handen

Det börjar, eller huvudet eller utanför

Mig själv?

Jag vet inte för vem jag sjunger

Och vem bryr sig om sånt?

Det är bara små toner

Som flyger genom luften, till ett öra någonstans

Ref: Det är bara toner, toner som lever

Det är bara ord som redan finns

Det är bara toner, toner jag lånat

Det är bara ord, bara ord…

Kanske såg jag min tanke flyga, lite ovanligt högt

Kanske hade den väntat länge, eller kanske föddes

Den just nu.

Någonting i dina ögon, något i det du sa

Eller var det i sättet som handen, på min axel, vilade

Så tungt

Ref: Det är bara toner, toner som lever

Det är bara ord som redan finns

Det är bara toner, toner jag lånat

Det är bara ord, bara ord

Dina steg över grust gick långsamt, mot bilen en dörr

Slog igen och så, plötsligt satt jag här med

Pennan i min hand…

Jag vet inte för vem jag lever, men jag

Lever ändå.

Kanske är det för ljuset i tunneln

Eller kanske, bara för mig själv

Ref: Det är bara toner, toner som lever

Det är bara ord som redan finns

Det är bara toner, toner jag lånat

Det är bara ord, bara ord

Det är bara toner, toner som lever

Det är bara ord som redan finns

Det är bara toner, toner jag lånat

Det är bara ord, bara ord…

no se para quien escribo

Son solo palabras.

¿Está en la mano?

Comienza, o la cabeza o fuera

¿Yo mismo?

no se para quien canto

¿Y a quién le importa eso?

Son solo pequeñas notas.

Que vuela por el aire, a un oído en alguna parte

Ref: Son solo tonos, tonos que viven

Son solo palabras que ya existen

Son solo tonos, tonos que tomé prestados

Son solo palabras, solo palabras...

Tal vez vi volar mi pensamiento, un poco inusualmente alto

Tal vez había esperado mucho tiempo, o tal vez nació

El de ahora.

Algo en tus ojos, algo en lo que dijiste

¿O fue en la forma en que la mano, sobre mi hombro, descansó

Muy pesado

Ref: Son solo tonos, tonos que viven

Son solo palabras que ya existen

Son solo tonos, tonos que tomé prestados

Son solo palabras, solo palabras

Tus pasos sobre la grava eran lentos, hacia el auto una puerta

Golpeé de nuevo y luego, de repente, estaba sentado aquí con

La pluma en mi mano...

No sé para quién vivo, pero yo

Aún vivo.

Tal vez sea por la luz en el túnel

O tal vez, solo para mí

Ref: Son solo tonos, tonos que viven

Son solo palabras que ya existen

Son solo tonos, tonos que tomé prestados

Son solo palabras, solo palabras

Son solo tonos, tonos que viven

Son solo palabras que ya existen

Son solo tonos, tonos que tomé prestados

Son solo palabras, solo palabras...