Skönhetsmiss - Lasse Lindh

Skönhetsmiss och fröken störst chans att lyckas

Och jag minns henne som otroligt cool och vacker och verbal

Men när hon tar min hand gråtandes och skälvandes

På återträff för klass 8c finns det

Inte mycket kvar av flickan alla ville vara

Hon som vild och lycklig hånglade upp mig på examen -97

Så vi drar oss undan från discokulans sken

Och i ett hörn tar hon min hand och säger lyssna Lasse lyssna:

«Allt som vi sa, alla våra ideal, alla löften om det stora livet

Ingenting finns kvar idag, ingen slås längre för det vi sa

Och det känns som om hela livet liksom domnat av»

Kajal som rinner från trötta ögon över en första rynka

Kinder och läppar som

Kunde krossa tusen tonårspojkars hjärtan

Men nu inte kan sluta darra av rädsla

När du säger «Hur kunde det bli så här?

Vi som var så vackra och stolta och svor att vi aldrig, aldrig, aldrig

Skulle bli som dom vi föraktade, gamla och fega»

«Allt som vi sa, alla våra ideal, alla löften om det stora livet

Ingenting finns kvar idag, ingen slås längre för det vi sa

Och det känns som om hela livet liksom domnat av»

Miss belleza y miss mayor oportunidad de éxito

Y la recuerdo como increíblemente genial, hermosa y verbal.

Pero cuando ella toma mi mano llorando y temblando

En la reunión de la clase 8c hay

No queda mucho de la chica que todos querían ser

Ella que salvaje y felizmente me besó en la graduación -97

Así que nos alejamos de la luz de la bola de discoteca

Y en un rincón me toma de la mano y dice escucha Lasse escucha:

"Todo lo que dijimos, todos nuestros ideales, todas las promesas de la gran vida

Hoy no queda nada, ya nadie lucha por lo que dijimos

Y parece que toda la vida parece estar entumecida »

Kajal que fluye de ojos cansados ​​sobre una primera arruga

Mejillas y labios como

Podría romper los corazones de mil adolescentes

Pero ahora no puedo dejar de temblar de miedo

Cuando dices «¿Cómo puede ser así?

Nosotros que éramos tan hermosos y orgullosos y juramos que nunca, nunca, nunca

Sería como los que despreciamos, viejos y cobardes»

"Todo lo que dijimos, todos nuestros ideales, todas las promesas de la gran vida

Hoy no queda nada, ya nadie lucha por lo que dijimos

Y parece que toda la vida parece estar entumecida »