Nu Är Det Synd Om De Döda - Kraja

Nu är det synd om dom döda

Som ej får sitta i vårens tid

Och värma sig i solen

På ljus och ljuvlig blomsterlid

Men kanske viskade dom döda

Då ord till vivan och violen

Som inga levande förstår

Dom döda veta mer än andra

Och kanske skulle dom när solen går

Då, med en glädje djupare än vår

Bland kvällens skuggor ännu vandra

I tankar på den hemlighet

Som bara graven vet

Nu är det synd om dom döda

Som ej får sitta i vårens tid

Och värma sig i solen

På ljus och ljuvlig blomsterlid

Men kanske viskade dom döda

Då ord till vivan och violen

Som inga levande förstår

Dom döda veta mer än andra

Och kanske skulle dom när solen går

Då, med en glädje djupare än vår

Bland kvällens skuggor ännu vandra

I tankar på den hemlighet

Som bara graven vet

Nu är det synd om dom döda

Som ej får sitta i vårens tid

Och värma sig i solen

På ljus och ljuvlig blomsterlid

Men kanske viskade dom döda

Då ord till vivan och violen

Som inga levande förstår

Dom döda veta mer än andra

Och kanske skulle dom när solen går

Då, med en glädje djupare än vår

Bland kvällens skuggor ännu vandra

I tankar på den hemlighet

Som bara graven vet

Ahora es una pena lo de los muertos

Que no se le permite sentarse en el tiempo de primavera

Y tomar el sol

En la flor de la luz y la hermosa flor

Pero tal vez susurraron muertos

Luego palabras a vivan y violin

que ningún ser vivo entiende

Los muertos saben más que los demás.

Y tal vez lo harían cuando se ponga el sol

Entonces, con una alegría más profunda que la nuestra

Entre las sombras de la tarde aún vagando

Pensando en ese secreto

Como solo la tumba sabe

Ahora es una pena lo de los muertos

Que no se le permite sentarse en el tiempo de primavera

Y tomar el sol

En la flor de la luz y la hermosa flor

Pero tal vez susurraron muertos

Luego palabras a vivan y violin

que ningún ser vivo entiende

Los muertos saben más que los demás.

Y tal vez lo harían cuando se ponga el sol

Entonces, con una alegría más profunda que la nuestra

Entre las sombras de la tarde aún vagando

Pensando en ese secreto

Como solo la tumba sabe

Ahora es una pena lo de los muertos

Que no se le permite sentarse en el tiempo de primavera

Y tomar el sol

En la flor de la luz y la hermosa flor

Pero tal vez susurraron muertos

Luego palabras a vivan y violin

que ningún ser vivo entiende

Los muertos saben más que los demás.

Y tal vez lo harían cuando se ponga el sol

Entonces, con una alegría más profunda que la nuestra

Entre las sombras de la tarde aún vagando

Pensando en ese secreto

Como solo la tumba sabe