Nostromo - KENT

April kom till stan

Läget var desperat

Jag är stolt att vi klarade av det

En del vänner försvann

Kärlek på långdistans

Några av dem var jag med och begravde

Men i minnet är jag hemma, mitt rum på Äppelstigen

Tar bussen upp mot Nyfors till dig

Jag hittar sista ciggen i Martins paisleyskjorta

Jag tror att världen väntar på mig

Men vi gav inga löften, har inga ord att hålla

Finns inget mer att säga nu

Jag lovar att jag minns allt som solljus på fasaden

Jag ser det klart framför mig

På spelning på ett kårhus, jag mötte mitt livs kärlek

Utan att egentligen levt

Jag föll på knä i hallen, jag tillbad telefonen

Och varje tyst minut var ett svek

Om jag hade något att säga fick jag åka hela vägen hem till dig

Eller skriva ett brev

Så svara på min fråga, jag har så jävla tråkigt

Varför blev allt som det blev?

Sommaren kom som ett grymt litet barn

Du sa: «Nu är det äntligen över»

Alla vänner vi har

Well, de få vi har kvar

Är det enda vi egentligen behöver

Ensam kom du och ensam går du

En vilsen astronaut

Den enda levande på Nostromo

Den sista i ditt slag

Ensam kom du och ensam går du

Den starkaste av de svaga

Omutbar som Conrads Nostromo

Är du en astronaut?

Jag lovar att jag minns allt nästan som det hände

Vi pratar aldrig om det igen

Men vi tänker alltid på det

Förvränger vissa saker

Förtränger allt det fula vi känt

Vi slipar ner våra kanter, våra drömmar, våra ideal

Den obegripliga kärleken

Och vägen till vårt helvete är byggd av goda föresatser

Hjältarna har blivit fienden

abril vino a la ciudad

La situación era desesperada.

Estoy orgulloso de que lo hayamos logrado.

algunos amigos desaparecieron

Amor a distancia

Algunos de ellos con los que estuve y enterré

Pero en mi memoria estoy en casa, mi habitación en Äppelstigen

Toma el autobús hasta Nyfors por ti.

Encuentro el último cigarro en la camisa de Paisley de Martin

Creo que el mundo me está esperando.

Pero no hicimos promesas, no tenemos palabras para cumplir

No hay nada más que decir ahora

Prometo recordar todo como la luz del sol en la fachada

lo veo claro frente a mi

En un concierto en un edificio sindical, conocí al amor de mi vida.

Sin realmente vivir

Caí de rodillas en el pasillo, adoré el teléfono

Y cada minuto de silencio fue una traición

Si tenía algo que decir, tenía que ir todo el camino a casa contigo

O escribir una carta

Así que responde a mi pregunta, estoy tan jodidamente aburrido

¿Por qué todo salió como salió?

El verano llegó como un niño cruel

Dijiste: "Ahora finalmente se acabó"

Todos los amigos que tenemos

Pues las pocas que nos quedan

Es lo único que realmente necesitamos

Viniste solo y te vas solo

Un astronauta perdido

El único vivo en Nostromo

El último de tu especie

Viniste solo y te vas solo

El más fuerte de los débiles

Indestructible como el Nostromo de Conrad

¿Eres un astronauta?

Te prometo que recuerdo todo casi como sucedió

Nunca volveremos a hablar de eso

pero siempre lo pensamos

Distorsiona ciertas cosas

Reprime todo lo feo que sentimos

Molemos nuestros bordes, nuestros sueños, nuestros ideales

El amor incomprensible

Y el camino a nuestro infierno está hecho de buenas intenciones

Los héroes se han convertido en el enemigo.