Kustvägen Söderut - Gyllene Tider

Hon stod och väntade på någon vänlig själ

Jag var på väg från en Akilles häl

Ingenting, och allt som fanns

Överallt och ingenstans

Och det var vår, men det var kallt

Vägen var våt av snön som smalt

Jag sakta, sakta, sakta ner och stanna till

Hon tog sin väska och hoppade in

Och jag kommer aldrig hem igen

Nej, jag kommer aldrig hem igen

Sitt inte och vänta, mina vänner

För jag kommer aldrig hem igen

Hey!

La-la-la-la-la

Hey!

La-la-la-la-la

Hon sa, «Jag är inte den som du tror»

Du kanske inte heller är den du är

Hon tog mina händer, jag ville bara följa hennes steg

Hon tog sina vingar och flög iväg

Och jag kommer aldrig hem igen

Nej, jag kommer aldrig hem igen

Sitt inte och vänta, mina vänner

För jag kommer aldrig hem igen

Ella estaba esperando un alma amable

Estaba en camino de un talón de Aquiles

Nada, y todo lo que existió

En todas partes y en ninguna parte

Y era primavera, pero hacía frío

El camino estaba mojado por la nieve tan estrecho

Voy lento, lento, lento y me detengo

Ella tomó su bolso y saltó

Y nunca volveré a casa de nuevo

No, nunca volveré a casa

No se sienten y esperen, mis amigos

Porque nunca volveré a casa

¡Oye!

La-la-la-la-la-la

¡Oye!

La-la-la-la-la-la

Ella dijo: "No soy quien crees que soy".

Puede que tú tampoco seas quien eres

Ella tomó mis manos, yo solo quería seguir sus pasos

Ella tomó sus alas y se fue volando

Y nunca volveré a casa de nuevo

No, nunca volveré a casa

No se sienten y esperen, mis amigos

Porque nunca volveré a casa