Vin Och Rosor - GES

Jag minns den kvällen som den var igår,

Hur jag väntade i hörnet där vi alltid brukar ses

Det var kallt och mörkt, det regna' nåt förbannat

Jag borde gjort nåt annat

Jag hade vin och rosor, men du var inte där

Jag väntade tills jag var genomblöt och sen tog jag bussen

Den stannade på andra sidan stan, du var inte hemma

Jag titta' genom fönstret, jag börja' ana mönstret,

Jag hade vin och rosor, men du var inte där

Kan jag nånsin bli förlåten för synden jag begått?

Kan jag någonsin bli fri från den cell jag sitter i?

Jag ligger här och gömmer gråter och sonar mina brott

Och så högt jag nånsin kan, så ropar jag ditt namn

Jag hade just bestämt mig för att gå, när det kom en taxi

Dörrarna slogs upps och där var du

Du var inte ensam

Jag badade i skammen, jag hatade den mannen,

Och jag stod kvar och jag var hård och kall som is

Kan jag nånsin bli förlåten för synden jag begått?

Kan jag någonsin bli fri från den cell jag sitter i?

Jag ligger här och gömmer gråter och sonar mina brott

Och så högt jag nånsin kan, så ropar jag ditt namn

Med handen i min ficka gick jag fram och du såg mig komma

I luften flög en doft av hård metall

Och i nästa stund så låg du där på marken, jag flydde ut i parken

Jag hör sirener, de blir bara fler och fler

Jag hade vin och rosor, nu finns du inte mer

Recuerdo esa noche como si fuera ayer,

Cómo esperé en la esquina donde siempre nos reunimos

Hacía frío y estaba oscuro, estaba lloviendo algo maldito

debería haber hecho otra cosa

Tomé vino y rosas, pero tú no estabas

Esperé hasta que me empapé y luego tomé el autobús.

Se detuvo al otro lado de la ciudad, no estabas en casa

Miro' por la ventana, empiezo' a sentir el patrón,

Tomé vino y rosas, pero tú no estabas

¿Podré alguna vez ser perdonado por el pecado que cometí?

¿Podré alguna vez ser libre de la celda en la que estoy?

Me acuesto aquí escondiéndome llorando y expiando mis crímenes

Y tan fuerte como pueda, llamaré tu nombre

Acababa de decidir irme, cuando llegó un taxi.

Las puertas se abrieron y ahí estabas

No estabas solo

Me bañé de vergüenza, odié a ese hombre,

Y me quedé quieto y estaba duro y frío como el hielo

¿Podré alguna vez ser perdonado por el pecado que cometí?

¿Podré alguna vez ser libre de la celda en la que estoy?

Me acuesto aquí escondiéndome llorando y expiando mis crímenes

Y tan fuerte como pueda, llamaré tu nombre

Con la mano en el bolsillo me acerqué y me viste venir

En el aire volaba un olor a metal duro

Y al momento siguiente estabas tirado en el suelo, salí corriendo al parque

Escucho sirenas, cada vez son más fuertes

Tuve vino y rosas, ahora te has ido