Ensamhetens Anlete Samt Adress - Franke

Fortfarande kall, men inga löften bröts

För han sa bara det

Hon förväntade sig

Av ensamhetens anlete samt adress

Och han minns den där smärtan

Ifrån när han var sju

En sådan orättvis bild av

Den han är nu

Allting går igen

Och det skrivna ordet måste vara

En lögn när han knappt finns till

Förutom uppklädd på bild

Bryr mig inte om

Hur andra klarar av det ett tag

Går på ren vilja

Som skuggboxarens slag

Rakt in i

Ensamhetens anlete samt adress

Och jag minns att samma smärta

Fanns där när jag var sju

Men det är en sådan orättvis bild av

Vem jag är nu

Allting går igen

Saknad är ett rum utan fönster

Där jag fann dig

Sittandes i ett hörn

Todavía frío, pero no se rompieron las promesas

Porque solo dijo eso

ella esperaba

Del rostro y dirección de la soledad

Y recuerda ese dolor

De cuando tenía siete

Una imagen tan injusta de

quien es ahora

todo vuelve a funcionar

Y la palabra escrita debe ser

Una mentira cuando apenas existe

Excepto vestido en la imagen

no me importa

Cómo los demás lo afrontan durante un tiempo

va por pura voluntad

Como el golpe del shadowboxer

Directamente en

El rostro y la dirección de la soledad.

Y recuerdo ese mismo dolor

¿Estaba allí cuando tenía siete años?

Pero esa es una imagen tan injusta de

quien soy ahora

todo vuelve a funcionar

Falta una habitación sin ventana

donde te encontre

sentado en un rincón