Storm - Fejd

Gynnsamma vindar för mig ut i gryningen

Bort över havet far jag nu, då jag ser skogsbeklädda åsar inåt land

Där väntar du mig än, kära vän

Havets ljus ömsom tindrar kallt

Så som bränningens vilda språng

Följer den våg som skall fjärma mig bort från dig

I nordanskog där lämna jag min börd

Tills visdomens skördar står

Himmel och hav åter falla mot envars grav

Stormen den dånar och vindens klagan tjöt

Vågorna sköljer mot kallfruset hjärta

Jag frös, frös…

Marelds sken speglar livets färd

Som nu vaggar i fjordens famn

Känslornas svall grips av längtan till fjärran land

Träder in i tordöns mörka rum

Ty ett rike av bister köld

Förtappelsens stund att besvärja en urkrafts gud

Stormen den dånar…

Storm, storm i mitt hjärtas brunn

Stormen är vindens strid

Strid över havets vidd

Köld genom märg och ben

Frostiga andetag

Hårt piskar regnet mig

Härskri hörs i stämmorna från nord

I den skärande vindens rop

Ett rasande hav i dess boning jag tappert far

Avgrunds djup en förnimmelse av död

Med jagande käftars törst

Av urminnes hävd att få stilla sitt lystna rov

Stormen den dånar…

Vientos favorables para mí en la madrugada

Ahora cruzo el mar, cuando veo cordilleras boscosas tierra adentro

Allí me sigues esperando, querida amiga.

La luz del mar alternativamente centellea fría

Como el salto salvaje de la quema

Sigue la ola que me alejará de ti

En nordanskog allí dejo mi nacimiento.

Hasta que las cosechas de sabiduría permanezcan

Cielo y mar vuelven a caer sobre la tumba de todos

La tormenta truena y el viento aúlla

Las olas lavan contra un corazón helado

Me congelé, congelé…

La luz de Mareld refleja el viaje de la vida.

que ahora se mece en los brazos del fiordo

La oleada de emociones es presa del anhelo de una tierra lejana

Entra en el cuarto oscuro del trueno

Para un reino de frío amargo

El momento de la perdición para conjurar a un dios de poder primordial

La tormenta está rugiendo...

Tormenta, tormenta en el pozo de mi corazón

La tormenta es la batalla del viento.

Batalla por la extensión del mar

Frío a través de la médula y los huesos

respiraciones heladas

La lluvia me azota fuerte

Härskri se escucha en las voces del norte

En el grito del viento cortante

Un mar embravecido en su morada Yo valientemente padre

Abismo profundo una sensación de muerte

Con fauces de caza sed

Desde tiempos inmemoriales, el hábito de aprovecharse de su lujuriosa presa

La tormenta está rugiendo...