En besvuren plats - Dråpsnatt

Över den stelfrusna sårskorpan

som täcker Moders lekamen

Ett ting bör modigt vara

för att bevandra den slumrande varelsen

Den spegelblanka isen

slipad av vind och snö

Tycks spegla vinterns ändamål:

av svält och köld ni skola dö!

Jag vänder mig mödosamnt om för att

se hur mina spår mig lett

men Moder har täckt mina spår inatt

inför ett dråp ingen kommer att ha sett

Plötsligt, framför mig, en uppenbarelse

Mitt ansikte under ytan, leende

Ett blågrått ansikte påminner mig;

min död är tvinget naturens skeende

Så förlorar jag mitt fäste

isen finns ej under mig mer

Det svarta vattnet omger mig

jag ej längre månens ljus ser

Slutningen går stillheten segrande ur striden;

kylan och vätan har mina krafter bestulit

Månen reflektaras i det svarta vattnet

i en plats som konungar besvurit

Sobre la corteza congelada

que cubre el cuerpo de la Madre

Una cosa debe ser valiente

para caminar la criatura dormida

El hielo brillante como un espejo

tierra por el viento y la nieve

Parece reflejar el propósito del invierno:

de hambre y frío morirás!

Trabajosamente me doy la vuelta para

mira como mi me rastrea facilmente

pero mi madre ha borrado mis huellas esta noche

antes de un asesinato nadie habrá visto

De repente, frente a mí, una revelación.

Mi cara debajo de la superficie, sonriendo

Una cara gris azulada me recuerda;

mi muerte es forzada la ocurrencia de la naturaleza

Entonces pierdo el control

el hielo ya no esta debajo de mi

El agua negra me rodea

ya no veo la luz de la luna

El final, el silencio sale victorioso de la batalla;

el frio y la humedad me han robado mis fuerzas

La luna se refleja en el agua negra.

en un lugar jurado por reyes