Att vara själv och inte ensam alls - Den Svenska Björnstammen

Jag satt tyst när jag tog sista tåget hem ikväll

Vi kommer aldrig lära känna varann

Dom som stannade kvar har kanske lika roligt än

Eller skriker dom om saker som dom ångrar sen

Vi kunde ge varandra hopp om en morgondag

Vi kunde ställa krav och sen ge oss av

Jag längtar gärna genom natten i din hand

Hur kan vi möta det vi ser?

Vi kan föreställa trådar som en chans

Att vara själv och inte ensam alls

Snälla, glöm bort det jag sa

Jag ångrar varje rad, jag har inget försvar

Snälla, det här är galenskap

Har glömt bort var vi kom ifrån, har glömt bort vart vi ska

Hur kan vi möta det vi ser?

Vi kan föreställa trådar som en chans

Att vara själv och inte ensam alls

Att vara själv och inte ensam alls

Att vara själv och inte ensam alls

Estaba sentado en silencio cuando tomé el último tren a casa esta noche.

Nunca nos conoceremos

Los que se quedaron pueden divertirse igual de bien

O gritan cosas de las que luego se arrepienten

Podríamos darnos la esperanza de un mañana

Podríamos hacer demandas y luego irnos

Añoro la noche en tu mano

¿Cómo podemos enfrentar lo que vemos?

Podemos imaginar hilos como una oportunidad

Estar solo y no estar solo en absoluto

Por favor, olvida lo que dije

Me arrepiento de cada línea, no tengo defensa

Por favor, esto es una locura.

Hemos olvidado de dónde venimos, hemos olvidado a dónde vamos

¿Cómo podemos enfrentar lo que vemos?

Podemos imaginar hilos como una oportunidad

Estar solo y no estar solo en absoluto

Estar solo y no estar solo en absoluto

Estar solo y no estar solo en absoluto