Svart - Daniel Adams-Ray

Linje 13 nittionittioåtta

Soffan är silvertejpad men drömmen kommer att hålla

Follen är ljummen, femma meto i strumpan

Bromsar blixtrar i mörker och hjärtat bultar mot bröstet

Köp inte vad vi tycker, vi och våra fula vanor

Fuck dig och dina pengar, svenne

Vi är ej till salu

Så halv, så svart, så vitt

Men åhh så fri

Så hal, så ful, så grann

Men åhh så sann

Fåglar kvittrar folk är på väg till jobbet

Hopp står skrivet i väggen men blickar stannar vid golvet

Fula normer föder hårda batonger

I är inte från ghettot med reppar ändå betongen

Farbror staten barnen är ej till salu

Ta tillbaka reklamen, för staden är vår för dagen

Så halv, så svart, så vitt

Men åhh så fri

Så hal, så ful, så grann

Men åhh så sann

Den här staden är död, låt oss måla den röd

Låt oss måla den blå, det får bli vad det blir

På en öde perrong står en kub i betong

Ingen ser vad det står men den sägs vara fin

Vi blir trampade på men vi fortsätter gå

Ingen vet vad det är men vi bär våra ärr

Den här staden är död, låt oss måla den röd

Låt oss måla den blå.

Vi är bättre än grå

Så halv, så svart, så vitt

Men åhh så fri

Så hal, så ful, så grann

Men åhh så sann

Línea 13 noventa y ocho

El sofá está grabado en plata, pero el sueño durará.

El potro es tibio, cinco métodos en el calcetín.

Los frenos parpadean en la oscuridad y el corazón late contra el pecho

No compres lo que pensamos, nosotros y nuestras feas costumbres

Vete a la mierda tú y tu dinero, muchacho

No estamos en venta

Tan medio, tan negro, tan blanco

Pero ohh tan libre

Tan resbaladizo, tan feo, tan feo

Pero oh tan cierto

Los pájaros cantan, la gente va de camino al trabajo.

Los saltos están escritos en la pared, pero las miradas se detienen en el suelo.

Los estándares feos dan a luz bastones duros

No eres del gueto con cuerdas de todos modos el concreto

Los niños del Tío Estado no están a la venta

Quita la publicidad, porque la ciudad es nuestra por un día

Tan medio, tan negro, tan blanco

Pero ohh tan libre

Tan resbaladizo, tan feo, tan feo

Pero oh tan cierto

Esta ciudad está muerta, pintémosla de rojo

Vamos a pintarlo de azul, eso es lo que va a ser

En una plataforma desierta se encuentra un cubo de hormigón

Nadie ve lo que dice pero se dice que es agradable.

Nos pisotean pero seguimos adelante

Nadie sabe lo que es, pero llevamos nuestras cicatrices.

Esta ciudad está muerta, pintémosla de rojo

Vamos a pintarlo de azul.

Somos mejores que grises

Tan medio, tan negro, tan blanco

Pero ohh tan libre

Tan resbaladizo, tan feo, tan feo

Pero oh tan cierto