Visa till polaren Pär när han gick in i dimman - Cornelis Vreeswijk

Polaren Pär är ganska trasig;

Hela hans värld har gått itu

Han tror sig ha sett ett flygande tefat

I Lördagsmorse kvart över sju

Han tog en tur på Jungfrufjärden

Vinden var fin. Och focken slog

Plötsligt blev allting tyst i världen

Vågorna sjönk och vinden dog

Allting blev laddat, konstigt och farligt

Märkliga dofter steg ur sjön

Rodret satt fast. Helt oförklarligt!

Till råga på allt blev solen grön!

Och det blev tystare än själva döden

Något gled in i vår atmosfär

Slocknad var vinden, solen och glöden

Nu är det klippt, tänkte jag, sa Pär

Ingen idé att lämna skutan

Inte en käft på sjön mer än jag

Varenda sträng sprang av på lutan

Radion dog (och det var ju bra!)

Stel som en pinne, andandes bara

Satt jag på toften tung som bly

När något som jag ej kan förklara

Flög in i Jungfrufjärdens sky

«Men jag kan säga dig så mycket

Att det var höljt i silverglans

Det var ett himmelens sanna smycke

Som över Jungfrufjärden fanns

Och jag blev kall och min själ blev naken

För detta föremålets skull

Varenda gång jag tänker på saken

Måste jag gå och supa mig full!»

Envoi:

Medborgare, vem kan förklara?

Vem kan slå huvudet på en spik?

Polaren Pär kan inte svara

Annat än termer av ren mystik

Säg, var det efter, eller före

Pär tog sig några jamare?

Den som öron har, han höre

Den som har ögon han kan se…