Till Gunnel (Till Linnéa via Leonard Cohen) - Cornelis Vreeswijk

Hej Gunnel, vad vill du höra?

Jag glömmer det varje gång

Jag har något i mitt öra

Som kanske kan bli en sång

Det darrar ju i gitarren

Den ber om ett vackert grepp

Nu öppnar jag etuiet

Och kysser din underläpp

Sitt stilla och tyst, min Gunnel

Här kommer en vacker vers

En frånvarande tågtunnel

Jagar mig kors och tvärs

En krumhorn och två timbaler

Försvinner långt härifrån

Gitarren skälver i famnen

På min moders ende son

En eskimå öppnar ett fönster

Då blir hela rummet svalt

Ut strömmar förföriska dunster

Det rimmet var genialt, hehe

Du vet, jag kan hålla värmen

Det vet du nog att jag vet

Jag är lika varm som Saturnus, minst

Och stark som en järnmagnet

Nu är snart den visan färdig

Det märker du redan själv

Fram flyter min penna

Värdig som timret i någon älv

Sitta stilla och tyst och vänta

Bli kvar i din tavelram

För när jag har skrivit färdigt, min Gunnel

Är pennan så gott som lam

Nu blir alla stjärnor matta

Och stelnar till som stanniol

I öknarna, torra och platta

Fram springer det vattenhål

Och mörkret viker och natten

Och än är det inte dag

Hej Gunnel, här är din visa

Min Gunnel, och här är jag

Hola Gunnel, ¿qué quieres escuchar?

Lo olvido cada vez

tengo algo en mi oido

Que podría convertirse en una canción

la guitarra vibra

Pide un hermoso agarre.

Ahora abro el estuche

y besa tu labio inferior

Siéntate quieto y en silencio, mi Gunnel

Aquí viene un hermoso verso

Un túnel de tren ausente

Persiguiéndome por todas partes

Un cromhorn y dos timbales

Desapareciendo lejos de aquí

La guitarra tiembla en sus brazos

En el único hijo de mi madre

Un esquimal abre una ventana

Entonces toda la habitación estará fresca.

Sale vapores seductores

Esa rima fue genial, jaja

Ya sabes, puedo mantener el calor

lo sabes tan bien como yo

Estoy tan caliente como Saturno, al menos

Y fuerte como un imán de hierro

Ahora esa vista pronto estará terminada

Ya lo notas tú mismo

Mi pluma flota hacia adelante

Digno como la madera en cualquier río

Siéntate quieto y en silencio y espera

Quédate en tu marco de fotos

Porque cuando he terminado de escribir, mi Gunnel

¿La pluma es casi coja?

Ahora todas las estrellas se vuelven aburridas

Y se solidifica como papel de aluminio

En los desiertos, seco y plano

Hay un pozo de agua corriendo por delante

Y la oscuridad retrocede y la noche

Y sin embargo no es de día

Hola Gunnel, aquí está tu visa.

Mi Gunnel, y aquí estoy