Till en gammal knarkare - Cornelis Vreeswijk

In kom en gammal knarkare på Klara Polisstation

hans skor var våta och hans ögon kalla

Och när han skulle tala fick han inte fram en ton

så han kunde varken sjunga eller tjalla

Vi la honom i en ensamcell: hans säng var våt av blod

Så småningom gick han in och ut som barn i huset

En vacker dag dök han plötsligt upp med ett brev och på brevet stod:

«Jag offrar mina ]skor för det grönaljuset…»

Men jag öppnade brevet och jag läste som så:

«Hej Bröder, lyssna nu till min historia

En gång var jag en vacker prins och lycklig som få

Min faders stolthet!

Och min moders gloria

En vacker dag emellertid, tog jag min första sil

Då öppnades min ögon och jag skåda'

bland alla stackars jävlarna som åker runt i bil

och bor och dör och äter i en låda

Så jag gav bort min arvedel till första bästa svin

som sprang iväg och köpte sig en fylla

Och jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin

som jag hade i små kapslar i min hylla

Min fader dog av vrede och min moder dog av gråt

och jag blev hatad utav mina bröder

men jag gav väl fan i detta och jag gnolade en låt

där ja bodde i en svinkvart på Söder

Det sista som jag bytte bort det var min vackra röst

mot Adams äpple.

Och för fagra Eva

Och lade mig att vila mellan två kvinnobröst

för jag var trött, jag ville inte leva"

Här slutade brevet och intet öga torrt

och kommissarien röt: «Nå, för satan

Släpp ut den fan ur cellen!

Och se till att ha kommer bort!»

Så där låg vår knarkare på gatan

Då ljöd en röst från himmelen så klar och så ren:

«Låt alla era skenkänslor fara

Ty denna vackra prins han gav bort allt vackert sken

därför skall han evinnerligen vara!»

Man trodde ju Gud fader här i vår stad

ej skulle bli tillstädes.

Trodde du ja

Men femti gamla knarkare som han stod i en rad

och stampade och skrek: «Halleluja!»

Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp

och la det i en plastpåse med hans spruta

Och sedan steg dom sakta mot Himmelen opp

Och nu är klockan mycket, dags att sluta

Entró un viejo drogadicto en la estación de policía de Klara

sus zapatos estaban mojados y sus ojos fríos

Y cuando estaba a punto de hablar, no pudo sacar una nota

para que no pudiera ni cantar ni cantar

Lo pusimos en una celda solitaria: su cama estaba mojada con sangre

Eventualmente entró y salió como un niño en la casa.

Un buen día apareció de repente con una carta y en la carta decía:

«Sacrifico mis zapatos por esa luz verde...»

Pero abrí la carta y leí así:

«Hola Hermanos, ahora escuchen mi historia

Una vez fui un príncipe apuesto y feliz como pocos

¡El orgullo de mi padre!

Y el halo de mi madre

Sin embargo, un hermoso día, tomé mi primer tamiz

Entonces mis ojos se abrieron y vi

entre todos los pobres bastardos andando en carros

y vivir y morir y comer en una caja

Así que regalé mi herencia al primer mejor cerdo.

que se escapó y se compró un borracho

Y cambié mi hermoso castillo por anfetaminas

que tenía en pequeñas cápsulas en mi estante

Mi padre murió de ira y mi madre murió de llanto

y fui odiado por mis hermanos

pero me importaba un carajo esto y gnolé una canción

donde sí vivía en una pocilga en Söder

Lo último que cambié fue mi hermosa voz.

hacia la manzana de Adán.

Y para la bella Eva

Y me acostó a descansar entre los senos de dos mujeres

porque estaba cansada, no quería vivir"

Aquí terminó la carta y ni un ojo seco

y el comisario rugió: «Pues carajo

¡Que ese bastardo salga de la celda!

¡Y asegúrate de escapar!”

Así que ahí estaba nuestro drogadicto en la calle

Entonces una voz del cielo sonó tan clara y tan pura:

«Deja ir todos tus falsos sentimientos

Por este hermoso príncipe regaló toda hermosa apariencia

por lo tanto, él será para siempre!”

Después de todo, se creía que Dios era el padre aquí en nuestra ciudad.

no estaría presente.

pensaste que si

Pero cincuenta viejos drogadictos como él se pararon en una fila

y pateó y gritó: «¡Aleluya!»

Y cuatro dulces ángeles sacaron el corazón de su cuerpo

y lo puso en una bolsa de plástico con su jeringa

Y luego subieron lentamente hacia el cielo

Y ahora es muy tarde, hora de parar