Polaren Pär Hos Polisen - Cornelis Vreeswijk

«Tjena assistenten, jo, du förstår

Det är samma visa idag som igår

Jag behöver stålar till en fika och en macka

Får jag loss en tia så ber jag att få tacka

Sociala nämnderna, samt lovar och svär

Att inte köpa brännvin för pengarna», sa Per

«Nix», sa assistenten, hårt och brutalt

«Inte ett rött öre blir här utbetalt

Här hjälper varken böner eller klagosånger

En spänn till tunnelbanan och två matkuponger

Och kommer du imorgon, så kom i nyktert skick»

«Äh, kyss du mig i häcken» sa polarn Per och gick

Jag mötte Per vid tunnelbanestation'

Och sen han förklarat sin situation

Åkte vi tillsammans södra tunnelbaneleden

Och kom så småningom till Den Gyllene Freden

Men när vi väl suttit några timmar där

In kommer assistenten som hade nobbat Per

«Tjena assistenten, välkommen hit»

Sade Per och doftade påtagligt sprit

«Usch», sa assistenten, men med moderat betoning

«Tänk att få se Per i denna syndens boning

Vem kunde tro du hade råd med sån't här?»

«Äh, det ska du ge fan», i sa Polaren Per

«Sist vi sågs», sa Per, «var jag asocial

Men nu är jag hemma i Fredens lokal

Här är vi alla lika goda ska’ru veta

Magra och tjocka, beniga, feta

Kan du bara pröjsa är du en ärans man

Och kan du inte pröjsa så snacka med han»

Och därvid pekade Pär åt mitt håll eftersom jag råkade stå alldeles bredvid där.

Det var nämligen jag som hade hand om pengarna den dagen, och följaktligen bar

det sig inte bättre än att…

Per och assistenten och jag, det gör tre

Vi drack på min bekostnad, medborgare

Så är det nämligen inom det sociala

«Kan ej den ena, får någon ann' betala

Det gör detsamma vem som blir finansiär

Men skål för kapitalet» sa polaren Per

«Tjena la asistente, bueno, entiendes

Es el mismo programa hoy que ayer.

Necesito acero para un cafe y un sandwich

Si pierdo un diez, pido gracias

Comités sociales, así como promesas y juramentos

No comprar aguardiente con el dinero”, dijo Per

«Nix», dijo el asistente, con dureza y brutalidad.

"Aquí no se paga ni un centavo

Ni oraciones ni lamentaciones ayudan aquí.

Una hebilla del metro y dos cupones de alimentos

Y si vienes mañana, ven sobrio»

«Uh, bésame en el seto» dijo el turón Per y se fue

Conocí a Per en la estación de metro'

Y luego explicó su situación.

Recorrimos juntos la ruta del metro del sur

Y eventualmente llegué a The Golden Peace

Pero una vez que nos sentamos allí por unas horas

Entra el asistente que había estado llamando a Per

«Tjena la asistente, bienvenida aquí»

Dijo Per, oliendo notablemente a alcohol.

«Ugh», dijo el asistente, pero con énfasis moderado.

«Piensa en ver a Per en esta morada del pecado

¿Quién hubiera pensado que podrías permitirte algo como esto?

«Uh, me lo darás», dijo Polar Per

«La última vez que nos vimos», dijo Per, «yo era antisocial

Pero ahora estoy en casa en la sala de la Paz

Aquí todos somos igual de buenos ska'ru sabe

Flaco y grueso, huesudo, gordo

Si puedes pavonearte, eres un hombre de honor

Y si no puedes hacerlo, habla con él»

Y luego Pär señaló en mi dirección porque yo estaba justo al lado.

Es decir, yo estaba a cargo del dinero ese día y, en consecuencia, llevaba

nada mejor que…

Per y el ayudante y yo, eso hace tres

bebimos a mi costa, ciudadano

Así es en el sector social

«No puedo hacer uno, alguien más tiene que pagar

Lo mismo hace quien se hace financiero

Pero viva la capital» dijo el Polar Per