Grimasch om morgonen - Cornelis Vreeswijk

Nu faller dagg och nu stiger sol

Men det kan du inte höra

Du ligger utan blus och kjol

Med läpparna mot mitt öra

Tala nu allvar, ber du bestämt:

Du skrattar visor och sjunger skämt

Du kan men vill inte göra

En sång om lyckan den sköra

Nu stiger sol och nu faller dagg

För fattigt folk och för rika

Men lyckan har en förgiftad tagg

Som man bör noga undvika

Hon stannar gärna i några dar

Men när du vill hålla henne kvar

Blir hennes ögon iskalla

Och du blir bitter som galla

Så faller daggen förutan ljud

Och gräs och blader blir våta

Och varje morgon står solen brud

Fast inga brudpsalmer låta

Ann-Katarin, du skall veta att

Det finns en lycka som dör av skratt

Men den vill smekas om natten

Och den är stilla som vatten

Stig upp ur sängen Ann-Katarin

Och lyssna på något viktigt:

Det finns ett särskilt slags ädelt vin

Som man bör njuta försiktigt

För om man dricker det utan sans

Förlorar det sin forna glans

Och du får kvar en tom flaska

Och bittra tårar och aska

Ahora cae el rocío y ahora sale el sol

Pero no puedes escuchar eso

Estas sin blusa y sin falda

Con sus labios contra mi oído

Ahora, habla en serio, seguro que preguntas:

Te ríes de villancicos y cantas chistes

Puedes, pero no quieres

Una canción sobre la felicidad de los frágiles

Ahora sale el sol y ahora cae el rocío

Para los pobres y para los ricos

Pero la felicidad tiene una espina envenenada

que debe evitarse cuidadosamente

Ella está feliz de quedarse unos días.

Pero cuando quieres quedártela

Sus ojos se vuelven helados

Y te vuelves amargo como la hiel

Entonces el rocío cae sin sonido

Y la hierba y las hojas se mojan

Y cada mañana sale el sol novia

Aunque no se cantan himnos nupciales

Ann-Katarin, debes saber que

Hay una felicidad que muere de risa

Pero quiere ser acariciado por la noche.

Y está tan quieto como el agua.

Levántate de la cama Ann-Katarin

Y escucha algo importante:

Hay un tipo especial de vino noble.

Que debe disfrutarse con cuidado.

Porque si uno lo bebe sin pensar

¿Pierde su antiguo brillo?

Y te quedas con una botella vacía

Y amargas lágrimas y cenizas