Djurgårdsmässa - Cornelis Vreeswijk

Bror Andersson går framåt med nävar och med krut

Och Petterson föryngras i förtreten

Men stackars lilla Lundström han sixar som förut

Och ängslas för den stora kometen

Han söker sina drömmar och letar sina ljus

Och han gnolar sina visor på krog och fattighus

Mens Andersson går framåt med puka och salut

Och Petterson dras uppåt av magneten

I nya krya tider har människorna brått

Och springer så det dövar och det slamrar

I nya krya tider har människohjärtat fått

Elektriskt ljus i båda sina kamrar

Där sitter inget barn mer och gråter eller hur?

För gråten är en ynkrygg och en kasperfigur

I nya krya tider har människorna brått

För allt det myckna nya som belamrar

Ej vilja vi begynna någon domaredans

Ty domare finns det alltför gott om

Så lämnom vi kometen med krona och med svans

Och nya krya herrar som har bråttom

Vad synes er om våren som fantiserar stort

Om blommor och om blader i sommarens port?

Ej vilja vi begynna någon domaredans

Men det blyga och det spröda är det smått om

De frejdliga och friska behärskar sin trapets

Och lyfter sig på alla håll och kanter

Men mycket här i världen av styrkedom har getts

Av clowner och av små komedianter

Hur skulle det så vara förutan någon bön

Om vår lilla pappa Geno fick ut sin lilla lön?

Fast han inte är så hemma på hantel och trapets

Och har det svårt på alla håll och kanter

Ty blundom vi för bristen hos denne lille man

Och bristen hos den ena och den andra

Skjut ej på pianisten för han gör så gott han kan

Och för övrigt är det meningslöst att klandra

Så ropar det en Lillklas i skogen någonstans

«Hej hoppla mina hästar!»

fast de inte alls är hans

Så blundom vi för bristen hos denne lille man

Och bristen hos den ena och den andra

Hermano Andersson avanza con puños y pólvora

Y Petterson se rejuvenece en el arrepentimiento

Pero el pobrecito Lundström, tiene seis años como antes

Y preocupado por el gran cometa

Busca sus sueños y busca sus luces

Y tararea sus canciones en tabernas y asilos

Mens Andersson avanza con golpes y saludos

Y Petterson es atraído hacia arriba por el imán

En los nuevos tiempos, la gente tiene prisa.

Y corre por lo que es ensordecedor y ruidoso

En nuevos tiempos fríos, el corazón humano ha recibido

Luz eléctrica en sus dos cámaras.

No más niños sentados allí llorando, ¿verdad?

Porque el llanto es una cresta de lástima y una figura de Casper

En los nuevos tiempos, la gente tiene prisa.

Para todas las muchas cosas nuevas que desordenan

No queremos empezar ningún baile de jueces

Porque los jueces son demasiado abundantes

Así dejamos el cometa con corona y cola

Y nuevos señores que tienen prisa

¿Qué opinas de la primavera que fantasea en grande?

¿De flores y de hojas en la puerta del verano?

No queremos empezar ningún baile de jueces

Pero los tímidos y los frágiles son pocos y distantes entre sí.

Los pacíficos y sanos dominan su trapecio

Y se eleva en todas las direcciones y bordes

Pero mucho en este mundo de fuerza se ha dado juicio

De payasos y de pequeños comediantes

¿Cómo sería sin un poco de oración?

¿Si a nuestro papito Geno le pagaran su pequeño sueldo?

Aunque no se siente tan a gusto con las mancuernas y el trapecio

Y pasar un mal rato en todas las direcciones

Porque hicimos la vista gorda ante la deficiencia de este hombrecito

Y la falta de uno y otro

No le dispares al pianista porque lo está haciendo lo mejor que puede.

Y por cierto, no tiene sentido culpar

Así es como grita un Lillklas en algún lugar del bosque

«¡Hola salten mis caballos!»

aunque no son suyos en absoluto

Así que hicimos la vista gorda ante las deficiencias de este hombrecito.

Y la falta de uno y otro